Stugförsta 8-9 april
Av Stefan Hansson
Bild: Annelie och Stefan HanssonDet hade gått tre månader sedan sist, då var det vinter, och det var det ännu. Man kan se det på två vis; känna glädje över att det äntligen är dags att dra igång säsongen, eller svära över den förbannade snön – för den fanns det massor av. Idag är det precis tre veckor till 1 maj, en tid när vi brukar börja kratta så smått på torra ställen, men det som gäller i år är nog i stället att fortsätta skotta. Stiger man ut i snön åker man ned till skrevet. Någon dans kring midsommarstången blir det nog inte i år. Nåja, vad är väl en bal på slottet.
Ändå är det en speciell känsla att komma upp så där första gången på säsongen. Litet pirrigt också, men inte heller i år hade något frusit sönder, det är annars något vi gruvar oss för. Det var också med en alldeles särskild känsla vi satte igång vattenpumpen utan några som helst problem; sedan var det bara att sätta sig ned och elda och vänta på värmen.
Stugan, en hälsokur
Ingen värme känns som den i stugans varma kök där den eviga elden brinner i den gamla vedspisen. Radion står och spelar lågt, frukost med varmt te och mackor smakar aldrig så gott som där; hundarna passar på att ligga i deras speciella soffa som står där därför att vi tycker att ett kallt och dragigt golv inte är det bästa ens för en blöt och kall hund. Soffan är täckt av varma och tjocka fällar för ändamålet – och förresten, det är inte dumt att själv sätta sig där en stund och mysa med hundar som man hemma i staden förvisar till köket och hallen.
Det är rena blodtrycksmedicineringen att sitta där i köket och klappa hundar i soffan. Ja, jag läste någonstans att just hundklappande gör det; sänker blodtrycket. För stressade stadsbor kan alltså stuga och hund vara en ren hälsokur. Någon kanske förfasar sig över sådant klemande med djur, men vadå; i våra tider är trots allt våra jakthundar rena sällskapsdjur minst 10 månader av året; varför då låtsas om något annat? Man skall älska sina hundar när de lever, sedan är det för sent.
Närkontakt
Eftersom familjen var upptagen med annat inomhus, var jag mest ute ensam, det vill säga, jag och hundarna. Så här års finns det gott om skoterspår att gå efter uppåt skogen – och det gjorde vi.
Det var gott om spår i snön. Redan på gården såg vi de första spåren av lo, sedan litet överallt. Det är gott om hare runt huset och gissningsvis var det väl de som lockade de stora katterna. Det är litet kul det där med lospår. Vi har några björnar som passerar området då och då, ett par fasta vinteriden också. Vi ser regelbundet spår av både utter och upphovet till dem, men vi har aldrig sett spår av lo. Kanske det här bara var på genomresa.
Efter en höst då fågeltillgången var skral var det roligt att se så mycket spår av fågel, mest ripa, men också av annat skulle det visa sig.
Bakom huset har vi varje vinter ett skoterspår som går upp längs vägen mot husen på berget (de som har varit hos oss vet vilken jag menar) och det följde vi som vanligt, jag och hundarna. Bäst vi gick där tvärstannade de framför mig och det brakade till under en gran bredvid spåret – en tjädertupp! Båda jyckarna stod där som de porslinsspaniels vi har stående på spiselkransen; som förstenade. Nog följde deras blickar den stora fågeln där den flög undan, men först när den var väl borta ville Tezla ge sig ned där och rota i löpan, men vi gick vidare i stället; där skulle inte rotas något när de hade stannat så fint, sekunderande varandra!
Det blir onekligen ett fasligt skrammel av en tjädertupp när den reser. Jag är helt övertygad om att de måste vara perfekta vilt för att öva fasthet på unga spaniels med; vilken hund som helst, blir paff när de kalkonstora, svarta fåglarna startar. Konstigt bara att vi fick sådan närkontakt med den här, så orädda brukar de minsann inte vara.
Nu visste jag vilken tjäder det var som hade betat av talltoppen jag hittade längs stora vägen. Det är konstigt att inte en sådan tall dör, för de ser inte riktigt kloka ut när en tjäder har varit på dem en hel vinter; massor av kala grenar och bara en tofs lämnad högst upp.
Nu kan påsken komma
Även om den kvardröjande vintern är trälig, var det trevligt att komma upp till stugan. Främsta skälet till det den här helgen var att förbereda för påsken; starta huset så att säga. Nu är det gjort, värmen står på, bara maten skall handlas, sedan, till påsk, skall vi åter till skogen och alla djuren.
