Regn, hagel och drivis
Text och bild Stefan HanssonNåja, det sista var väl att ta i, men mellan solglimtarna var det verkligen ingen värme under veckan, utom möjligen under fredagen när vi faktiskt vågade ta av tröjan. Det är svårt att tro att vi skall kalla det här sommar och inte ens syrenerna vågar slå ut. På väg hem igår i det ljusgröna landskapet körde vi genom en hagelby som mera hörde senvintern till – nu är vi trötta på det här. Särskilt när inte tempen når till tvåsiffrigt.
Annars är det som vackrast nu, gullvivorna blommar vid brunnen och gårdsgranarna skjuter sina ljusa skott och ser som allra försomrigast ut just nu. På kvällen vid sista rastningen blandas gökens galande med orrarnas spel ovanför huset. Orren är ju litet underlig med att den spelar mer eller mindre hela året, som synes för att det faller den in. Tjädertuppen lever ett ganska undangömt liv så här efter vårspelet och syns inte mycket till. Spelar gör den inte igen förrän till hösten.
På morgonen tycks skogens alla fåglar spela som tokar; en sång som ger den morgontrötte dåligt samvete, den morgonpigge ett löfte om en ny vacker dag. Det finns så klart inte lika många fåglar i staden och träväggar och gamla fönster släpper också in sången på ett helt annat vis, men visst är det trevligare att vakna till den, än till trafikljuden på gatan utanför huset där vi bor i staden.
Nu löper även Tezla och som det ser ut, i teorin, skall de vara perfekt till mellan två löpningar när säsongen drar igång. En säsong som det bara är ca 2½ månad till. Nog är det trevligt att tänka på, men det vore inte dumt om vi fick uppleva litet sommarvärme först; man kan inte leva på spanieljakt allena.
