När alternativ finnes
Av Stefan Hansson
Bild: Annelie HanssonNär älgjägare här i skogslänen skall välja ras är det vanligen gråhund eller jämte som gäller, harjägaren tycks föredra finn- eller hamiltonstövare och för fågeljägaren finns det nästan bara två raser; vorsteh eller spets, vanligen finnspets. Som spanieljägare sticker vi onekligen ut en aning, men det finns de som är ännu värre; igår hade vi besök av en familj som håller på med alla de uppräknade jaktformerna (och några till) och de har inte ett ”rätt” när det kommer till val av hundraser. För oss blev besöket just därför extra spännande.
I familjen håller man sig med alternativa raser; Vit älghund, Luzernstövare och nu när man på allvar skall satsa på fågeljakt också, har man den goda smaken att skaffa en jaktspaniel, nämligen lilla yrvädret Saga, cocker spaniel till yrket. Hundintressets låga brinner osedvanligt stark och det gäller hela familjen. Anledningen till deras resa norrut var ett årsmöte för ”de vita” som hölls i Piteå, en relativt ny ras som växer i betydelse som Nordisk jakthundsras. På hemvägen ville de svänga om oss i stugan eftersom det var – med någon liten avvikelse – på vägen. Det blev ett roligt besök.
Internet är en gudsgåva till världens alla hunddårar. Där kan man ha en hemsida som skapar kontakter med en omvärld man inte visste fanns – hallå!, det finns andra människor där ute! Några av dem är den här familjen vilka vi har mailat med länge nu och det kändes därför som att vi hade känt dem länge när de damp ned på vår gård igår; öppna, glada människor med samma intressen som vi. Med på resan var Ellinor och Torbjörn och döttrarna Cecilia och Christina, vita älghunden Zinnia och lilla Saga. I den varma, men något knottiga sommarkvällen, blandades insektssurret med värmländska röster och en liten klang av Ellinors norska modersmål.
Hundarna
Vita älghundar har vi ingen kunskap alls om, kanske inte så konstigt, vi vet ju inget om någon annan älghundsras heller; undrar om det kan bero på att vi inte jagar älg? Intresserade av att lära om andra raser kan man vara ändå och Zinnia, visade sig vara en cool fröken. Iklädd oskuldens vita färg hälsade hon lugnt och belevat och visade sig mer tillgänglig än vi sett tidigare hos andra spetsraser, den finska till exempel. Allt mailande har gjort oss nyfikna på rasen och att få se en sådan hund i verkligheten var roligt. Entusiasmen hos ägarna påminde också mycket om den vi ser varje dag hos de stora eldsjälarna inom spanielraserna – tänk vad hundmänniskor liknar varandra över ”rasgränserna”.
Fyra månader gamla Saga, kallas för blue roan, men kommer nog att som vuxen vara nästan helt svart, tvärt emot Zinnia alltså. Coolness ligger inte för cockrar, särskilt inte för unga, karska och friska krafter som Saga; hon påminner i hög grad om en viss liver roan som ligger och flämtar vid mina fötter i värmen när jag skriver dessa rader. Kännetecken för rasen är energi, nyfikenhet och fart. Våra gäster ville se sig omkring litet och vi åkte till hundbadplatsen där det unga yrvädret fick blöta sig – litet ruskigt var det kanske med de höga vågorna, men rädd var hon minsann inte.
Blivande morkullhund
Torbjörn och Ellinor har ett intressant särdrag; de gillar morkullor. Saga kommer om allt går väl att bli det hennes ras skapades för, en morkullhund – bland annat. Tydligen är tillgången ovanligt stor där de bor och det vore dumt att inte utnyttja den vägen till jägarglädje. Särskilt som Saga visar sådan kontaktvilja och förighet – redan.
Nu är knappast jag opartisk när det kommer till morkullor, jag kanske inte är direkt fanatisk, men i alla fall mer än bara intresserad och jag tycker det låter väldigt spännande att tänka sig att det hemmets nya hund skall tränas på morkulla; det är inte så ofta man hör det. Ändå måste den höra till de mest klassiska av de spanieljaktformer som det hela tiden talas om. Om det nu skall vara så viktigt. Själv tycker jag att den jaktformen är en sådan höjdare i sig själv att jag unnar mig lyxen att faktiskt strunta i om den är klassisk eller inte.
Saga visade sig vara en fin hund, precis som hon beskrivits i alla mail. Vi önskar lycka till med det lilla livet; kanske är det fröet till en riktig framgångsSaga vi har träffat i helgen. Tack så mycket Ellinor, Torbjörn, Cecilia och Christina för ert besök, det var riktigt roligt!
