Umeå Big Bang
Jaha, så börjar vi om på nytt då; med ett nytt år alltså. I Umeå blötsnöar det i dag – få se hur länge den skall få ligga kvar den här gången. Natten var klar, men mild – och vild kan vi läsa på VK:s websida – men för oss på Lasarettsbacken var det dånet från alla fyrverkerier som märktes. Hur det såg ut kan ni se som Veckobilder som läggs ut IDAG. Missa heller inte den nya valpannonsen som också kommer in.
Vi hade gäster i går och det var som att återuppleva en premiärvecka i stugan vad gällde hundar; vi formligen vadade i spaniels – precis som det skall vara. Goda vänner, god mat och spaniels som ligger utströdda var man än ser, vad kan man mera begära av en nyårsafton?
Dagen innan hade vi sammanträde med träningskompisar. Det var hela fem ekipage som dök upp för att träna på en vintergrön äng som snart skiftade i rött av gammal ringrost som vi ansträngde oss att skrapa av. Nåja, det gick ändå hyggligt för de flesta hundar, gammal som ung. Ja, den yngsta var bara halvåret gammal, en liten cockerpiggelin. Får vi bara hålla på ett tag blir det nog bra. För övrigt är det roligt nu när några nya börjar tillstöta, det blir faktiskt bättre när man är några fler. Kanske dyker fler upp nu när helgerna är över och vi skall återgå till det normala – och:
Gott Nytt År!
Kullahundar
Av Stefan Hansson
Bild: Annelie Hansson”Var är alla orrarna nu då?” Det är Annandag jul och vi är ute på Kullaskogen, strax utanför sta’n och låter hundarna röja av sig litet vinterlättja. Det är Annelie som ställer frågan eftersom det brukar vara rätt gott om skogsfågel där, inte minst orre. Att döma av hundarnas intresse verkar det som om där finns vittring i den ofrusna och mjuka ljungmarken.
”Där”, säger jag några sekunder senare och bakom nästa krök på skogsvägen där vi går. Nåja, ”alla orrar” var väl litet mycket sagt, men där sitter en höna i en björk vid ett av dessa otaliga sandtag som finns där ute på tallheden. Hon sitter inte många sekunder innan hon på snabba vingar drar iväg, men det var litet lustigt att Annelies fråga kunde följas av ett så snabbt svar.
Hundar i god form
Den här vintern har varit bra ur hundsynvinkel; säsongen blev på grund av milt väder och litet snö utdragen långt utöver det vanliga. I det ”civila” har vi kunnat motionera hundarna på ett helt annat sätt än något tidigare år och Nenya är hård som sten, det ser ut som om hon har buntar av rep under pälsen – så musklad är hon. Tezla är likadan, men hon har utseendet litet emot sig när hon är så lurvig att hon ser rultig ut bara därför.
Nu är det bara att inse att spanielsäsongen är över tills det är dags för nästa jaktpremiär i augusti 2007, men när vi går där ute på Kulla ser vi något annat hos våra långörade vänner; vi ser skönhet i rörelse och glädje i språng i hundar som älskar sin tillvaro. Nenya springer på lätten, smidig i kort galopp och när hon tycker det behövs lägger hon i en högre växel. På så sätt är hon förstås smått outslitlig i skogen. Tezla – entusiastisk som ingen annan! – går in för det där med hull och hår, jobbar med hela kroppen, och undan går det. Stackaren, kortbent som hon är får hon ändå kämpa för att hänga med i Nenyas vägvinnande stil.
Krassa och resultatinriktade som vi är normalt ser vi inte det där annars. Är det inte jakt så är det träning eller bara simpel vardagsrastning, men att ta dessa hälsosamma skogspromenader för glädjen i att glädjas för hundarnas skull och för friheten att vistas ute, har sin tid. Att vi har förmånen att ha så gott om fågel så nära sta’n är förstås en extra bonus. Promenaden blir så mycket mer spännande för jyckarna.
