Veckans ord

 

Träning och grillning
Av Stefan Hansson
Bild: Annelie Hansson

 Efter en grym vecka, en fasornas kalla vecka, fick vi en dräglig helg med bara några få minusgrader. Det möjliggjorde träning i grupp nu också, men ändå var vi inte hela truppen – tänk att det faktiskt finns de som hellre prioriterar annat än att träna spaniel..!

 Vi höll till vid Hamptjärnstugans (friluftsfrämjandets) parkering för träning med ”allmändressyr” och apportering, skogen runt om för mer apportering och fältträning; grillningen hölls vi med uppe på berget där vi åt vår vidbrända korv med välbehag och med staden liggande för våra fötter. Det hade börjat skymma innan vi åkte hem, men trevligt hade vi – ja, vi brukar ha det på våra sammankomster!

 Ett särskilt tema för dagen var stadgeträning; utan att överdriva verkade det vettigt, t ex för Nenya som är en intresserad och – kanske i överkant! – villig apportör. Inget frestar en vinterotränad hund så som dummisar som flyger omkring.

 Förutom våra sågs också på planen ett par välkända welshar, en cocker vid namn Freja, men också Frejas trätosyster, inhysingen och vorstehn Troja. Det unga strävhåret fick också vara med och leka den här dagen, en trevlig hund med driv i steget. Kanske någon skulle tycka att vi som håller på med det här är en ovanligt blandad skara; att det är en blandning av många raser än ovanligare. Det är dock inget som bekymrar oss över hövan. Tid och plats är redan bestämd inför nästa helg, vi bara jobbar vidare.

  
  

Vinter till sist

Efter att ha haft senhöst fram till slutet av januari, har nu februarifasornas vinter slagit till. Förra veckan fick vi en varning medan helgen gav oss en liten frist, men hela den här veckan har varit hemsk med ända ned till -26 på sina ställen i Umeå. Det är förstås inte mycket att oja sig om när de har haft -34 i Lycksele, men på sina ställen så mycket som -40. Ryssvintern är här.

 Under hela den mänskliga vintern (den varma) har VK varit full av insändare och allmänna tyckanden där läsare har klagat; de vill ha knarr under skorna och riktig vinter med kyla och snö. För ett par år sedan gjorde en norrlandskomiker en TV-serie som hette ”Lid i natt” och det är lätt att förledas att tro att det är just lidandet som driver norrlänningen i allmänhet; det är fint att vara halvt ihjälfrusen för att visa 08:orna vilka som har hår på bröstet. I ett (tror jag det var) ståupp-framträdande berättade nämnda norrlandskomiker om en vinter hemma i Piteå då han hade kommit överens med frun om att öppna husets alla fönster och dörrar för att råda bot på kylan: ”Och ta mig fan blev det inte litet varmare ute!”

 Jag hävdar bestämt att man blir dum i huvudet av kyla. Intellektet krymper proportionerligt till varje grad kvicksilvret sjunker i termometern. Blir det mycket kallare än det är nu landar vi snart på IQ-fiskmåsstadiet.

 När väl knarret under skorna blir en realitet verkar inte alla lika positiva längre. VK ställer varje dag en aktuell fråga till folk på sta’n och där finner jag att när de får frågan om de kan tänka sig att bo utomlands på vintern så är en majoritet för det – i alla fall under januari och februari. Jojo, för sent skall syndaren vakna! Själv drömmer jag om ett vinterhus i Spanien och om rödhönsjakt; vore inte det en värdigare vintersyssla?