Veckans ord

 

 Nya möjligheter
Av Stefan Hansson

 Helgens träning hölls på samma ställe som vi varit på i en rad helger, men nu är det dags att byta ställe igen. Det är redan bestämt var och när och eftersom omväxling inte bara förnöjer utan också motverkar slentrian hos både hundar och förare, är det bra. Så här bara några helger innan vi flyttar till ny ”koja” är det fortfarande vinter och möjligheterna är p g a snön litet begränsade, både för träningsgruppen som helhet men också för vår enskilda träning i vardagslag.

 För oss blir det väldigt mycket annorlunda när våren så småningom kommer smygande; när vi har lämpliga träningsmarker bara utanför knuten; när vi har en fast punkt för gruppen att erbjuda till omväxling till andra ställen.

 Den del av staden som vi flyttar till, ligger verkligen på gränsen mot naturen. Här är markerna varierade med både skog och äng, vatten och myrmark. Eftersom det också finns en del vilt som skogsfågel av alla slag, morkulla och hare bara utanför knuten, kan det säkert vara spännande för hundarna att vistas i sådan mark. Mänskligt att döma borde det göra träningen intressantare om det luktar fågel där vi håller till.

 Gott om vilt

För många söderut kan det nog låta konstigt att vi har verkligt starka populationer av både dov- och kronvilt bara några mil söder om Umeå, men det finns överhuvudtaget mycket vilt överallt längs Västerbottenskusten – helt nära städerna. Det handlar inte bara om skogsfågel och annat som alltid funnits här; bara ett par mil norr om Umeå finns sparsamt en och annan ripkull ibland (hur många ser inte den som hemmahörande bara i fjällen?), men också andra, ännu mer oväntade arter.

 Om det finns hjortar söder om Umeå, är det ovanliga klövdjuret norr om staden mufflon. Bara någon halvmil från där vi kommer att bo ser vi regelbundet en flock av dessa djur på åkrarna längs E 4: an – hur de har hamnat där har jag ingen kännedom om, men de finns där tillsammans – förstås – med rådjur och älg. Dessutom ser intresserade människor till att där också finns fasaner.

 Umeå ligger i ett landskap som är lika platt som Uppsala- och Söderslätt. Det påstås ibland att det skall vara Sveriges största slättlandskap. Huruvida det är sant har jag inte kollat upp och fått bekräftat, men jag kan med egna ögon se att landskapet drar till sig mängder av flyttfågel, t ex gäss av flera arter som rastar i stora mängder både vår och höst.

 I olika media målas ofta en mörk bild av djurens framtid upp. Olika intressegrupper varnar hela tiden för hur hoten hopar sig mot det vilda, men det framstår som alltmer konstigt; var vi än reser i landet syns mängder av djur, ofta nog i omedelbar närhet av mänsklig bebyggelse och verksamhet. Umeå är inget undantag från den regeln och nu när vi flyttar ut från stadskärnan är vi fullt medvetna om de nackdelar det medför, men ser hellre mer fram emot fördelar som för oss ut till skogskanten med djur och natur och ett bättre liv för hundarna. Det för en alltid framåt om man ser till det positiva här i livet.