Veckans ord

 

Goda val
Av Stefan Hansson
Bild: Annelie Hansson

 För första gången på många, många år var vi inte i stugan till påsk; prognoserna dagarna innan var inte av det slaget att det kändes vettigt att åka upp dit för att bara sitta inne och elda. Snö och kyla har vi fått mer än nog av under vintern och måste vi stå ut med det över påsken, kunde vi lika gärna göra det hemma.

 Nu blev det inte fullt så illa som det var sagt, men nog har vi haft lite snöyra under dagarna, men också en hel del sol även om hård vind har gjort det kyligare än det behövde vara. Nåja, vi är bara i april än och sådant har ju i alla tider kallats typiskt aprilväder.

 Det fina var att vi äntligen hade tid att utforska omgivningarna runt vår nya bostad lite bättre. Förväntningarna har i hög grad infriats. Nog har flytten medfört vissa försämringar, såsom att tvingas till bussåkande (när det blir somrigare cykel) – men jösses!, hur många har det inte så? När vi går ut på ängarna och kan välja på att antingen följa dem kilometervis, eller att vika av upp i skogen, ser vi att vi har gjort ett gott val. Hundarna mår redan bättre, musklerna spelar under tufsiga pälsar (det är fällningstider) och det har gått så långt att vi har fått öka fodergivorna. Ja, Nenya ser numera ut som en långbent och gänglig saluki.

 Här finns naturligtvis stora möjligheter att träna och motionera hundar – inte bara för oss utan även för dem vi känner och tränar med. Det är verkligen den riktiga skogen som breder ut sig i flera väderstreck, ingen liten dunge som man annars kan finna på olika bostadsområden i Umeå. Bara en kort cykeltur bort finns också Nydalasjön där diverse vattenträning och svalkning av hundar är möjlig vid någon strand som inte frekventeras av stadens alla badfrälsta, soldyrkare och fiskare. Sjön är dessutom rätt trevlig med sitt djurliv, änder av flera slag, men också bisam, denna intressanta import från Amerika som har spridit sig långt söder om Umeå. Inte illa med tanke på att de dök upp i Norrbotten på 50-talet, invandrade från Finland.

 Bokstavligen utanför knuten visslar järpar och skogen lovar att där finns annan fågel också. Älgarna har under vintern stått på ängarna hundra meter bort och ätit på slyet som växer längs dikena. Vi såg också ormvråken svänga runt i luften över den närbelägna hästgårdens vitmålade stängsel.

 Vi tror att vi har gjort ännu ett gott val den sista tiden; valet av valp. Whoopi parades för ca tio dagar sedan, enligt Lena gick allt bra och nu återstår bara att vänta och se om ”det tog”. Mer än en förväntansfull valpköpare har varit ute i ogjort väder i väntan på valp, men sådant händer ju. Vi hoppas det går bra. Hur som helst har vi bokat en stuga i Fulltofta för vårt besök i Skåne som vi gör hur det än går. Annelie har ju fått en skånedos redan, men för mig är abstinensen stor så här i vårtider. Det är ett tag sedan sist och nu måste det bara bli av i sommar.

 Till saken hör förstås att vi har goda vänner och hundkompisar där nere; på andra sidan ”13” Sylvia och Cajsa och längre söderut längs samma väg Lena och hennes hundar, Whoopi, men också moder Wilma, Nenyas syster, och Tova, Tezlas mor. Ja, det blir rena rama släktträffen!

 Det är konstigt så det kan bli. Sjöbo har blivit den plats vi vänder oss mot i våra böner om valpar; blir det ännu en i sommar, blir det den tredje därifrån, den andra från Lena och hon håller väl på att bli något av en ”hovleverantör” för oss. Till saken hör att vi har jagat med henne och hennes jyckar i många år, vet vad de går för och vad de kan ge i form av valpar. Jag fick aldrig någon valp från Wilma som är något av en favorit, så då får det bli från hennes dotter. Med den pappan – som Annelie tycker mycket om – är förhoppningarna stora.

 I samma stund tänker vi lite framåt också; mot en kommande jaktsäsong. Vi hoppas som vanligt på långväga besök under premiärveckan, denna gång av ordinarie hundbesättning och dit hör bland andra just vår presumtiva valps föräldrar. Det är långt ifrån bara jakten som sporrar i de tiderna; lika mycket handlar det om ”kulturellt utbyte” som det så fint brukar heta. Spanieljägare förenen eder!!

 Respons

I vår gästbok dök Johanna upp efter det att Annelie presenterat sin resa i förra veckans ord, uttryckte uppskattning för Hallandsbilderna – kul! Vi tycker om när människor gillar att hitta annat på vår sida än bara spaniels, särskilt när det kommer till djur och natur. Må vara att Johanna som halländska har nostalgiska skäl för sin reaktion, men ändå. Vi närmar oss allt snabbare den tid på året när djuren tenderar att ta över den här sidan, så för den som gillar det, håll ut. Som vanligt kommer väl fåglarna in i bilden, men kanske också en och annan bäver och andra däggdjur. Det gäller förstås också veckobilden, faktiskt redan på onsdag – missa inte det.