Veckans ord

 

Rikedom
Av Stefan Hansson
Bild: Annelie och Stefan Hansson

 Rikedom kan mätas på många sätt; oftast kanske vi menar i någon form av välbeställdhet, men det behöver inte vara så. För några handlar det om att samla på sig erfarenheter och minnen genom att resa, för andra något annat ändå – och vi har förstås vår särskilda syn på det.

 Det kan vara något så enkelt som att sitta och smutta på en kall öl medan dofterna från grillen sprider sig runt nejden; sätta sig och äta på egen gård i skogen i ljum kvällssol efter en dag nere vid viltvattnet med alla fina upplevelser. Veta att en hel sommar är kvar att njuta på – och fisket har inte ens börjat än. För att nu inte tala om jakten då alla människor samlas för att jaga och umgås. Kanske är det kärleken till allt detta som gör att vi aldrig har lyckats uppnå den där rikedomen av mer pekuniär natur, men vi påstår att vi nog är lyckligare på vår fason än om vi hade jagat runt som yra höns för penningens skull.

 Fåglarna

Inget ”ord” den här tiden på året kan vara befriat från fågelrapporter, inte heller det här. Nu börjar det hända saker nere i tjärnen och vi har verkligen haft tur den här helgen.

 Visserligen ligger nog de flesta honorna på ägg; några har redan kläckt ut ungarna. Vi såg en gräsandkull med hela tretton ungar och de var så pass stora att det nog var ett tag sedan de kröp ur skalen. Doppingarna grälar ännu med varandra ute på flytboet och den som inte ruvar för tillfället vaktar furiöst området runt om det; likt krokodiler dyker de upp underifrån och jagar bort den stackars knipa eller salskrak som råkat komma för nära. Märkligt nog tycks spänningen inom paret vara nästan lika hög; det händer att den som kommer för att avlösa helt enkelt inte är välkommen. Den som ruvar lägger sig platt med lågt huvud och väser likt en springer spaniel som inte vill släppa fram cockern till husse.

 Där vi sitter bakom vårt kammonät passerar fåglarna mycket nära; salskrak, knipa och ibland också kricka. Just krickor bjöd på en liten föreställning när de bara dök upp i strandgräset fem meter ifrån oss. Vi borde förstås förstått att något var på gång eftersom ett porlande eller ”vattensnattrande” ljud närmade sig hela tiden. Det var ett krickpar som ivrigt näbbsilade sig fram på grundvattnet med ett oväntat högt ljud. Fantastiskt att få vara med om sådant utan att fåglarna märker oss.

 Annars var det för årstiden mycket varmt dagtid – upp till 27 grader i solen – och fåglarna verkade vara lite i semesterstämning. Ungkarlsklubben av gräsänder snattrade på som goddagspiltar ute på redden, till synes nöjda med årets insats vid avlandet av årets kullar. Viggarna – vars honor tycks vara senare än andra änder att lägga sig på ägg – ”badade” också där ute. En hane gjorde sin imitation av den döende svanen och låg en stund till synes livlös på sidan eller upp och ned; såg helt enkelt nyskjuten ut. Annars var det ett fasligt putsande och plaskande från deras sida – faktiskt var de riktigt underhållande.

 Det här är också en rikedom. Att få uppleva sådana här dagar nu när sommaren på allvar tycks vara här är något att vara tacksam för. Redan nu visar sig de första hjortronblommorna och skvattramens knoppar börjar svälla på myren bland fullt utslagen, doftande dvärgbjörk. Det är nu vi kompenseras i så rikt mått för den långa, kalla årstiden; det här är svårslaget.