Veckans ord

 

Nationaldagsträning
Av Stefan Hansson
Bild: Annelie och Stefan Hansson

 Det var en strålande sommardag hos Johan och Cissa när en stor del av gänget samlades för träning; sju förare och tio spaniels. Två förare, Helena och Anki, var nya i gänget och de hade bland andra med sig tre jaktcockrar, Catchin X-trail (som nog är mer van att fira 17 maj) och två av hennes söner, Hugo och Malte. Den norskfödda ”X” var det roligt att träffa för första gången, och tänk; denna blue roan tik såg precis ut som Tezla, bara att Tezla är liver roan.

 Det var varmt, kanske för varmt för att träna något som inte innebar att hundarna kunde nedsänkas i vatten och så fick det bli, men också ett par kortisar på garanterat viltfri mark för att se på andra cockersök än det vi ser annars, nämligen Tezlas. Märkligt med dessa cockrar förresten; hade alla varit med hade ändå hälften av jyckarna varit jaktcockrar, alltså sex stycken. Cockrar – ständigt dessa cockrar!

 Efter en sådan dag tycker jag det är så skönt att lägga mig ned och räta ut min onda rygg, vila och prata med Nenya som trött rullar ihop sig på min mage. (Jo, jag vet, hon är bortskämd värre)! Det är bara det att hon är så lättpratad i sådana stunder; tänk hon håller med om allt. Hon blinkar i samförstånd, smackar lite så där som hundar gör när de mår som bäst och slumrar sedan. Tänk, under träning har vi ibland – vid sällsynta tillfällen – delade åsikter om saker och ting…

 Fredag klockan 12 prick

Äntligen valpbilder! En god vän på plats skickade bilder på alla valpar, då åtta dagar gamla. Det är inte utan att man undrar varför man har fastnat för en parning som finns på – som det känns – andra sidan jordklotet. Man skulle ju så gärna vilja se dem med egna ögon! Inte för att vi för ett ögonblick inbillar oss att det ska gå att avgöra vilken valp som troligen blir bäst, men en av dem är vår och vi undrar förstås vilken det slutligen kan bli.

 Nåja, vi får ge oss till tåls. Vi vet att vi har valt att köpa valp från en kull som har de bästa förutsättningar att kunna bli bra. Tiden rusar iväg så här på sommaren, snart nog är det dags för leverans. Vi får återkomma med nya valprapporter eftersom.

 Fortsatt varmt

Helgen blev lika varm som det varit under veckan. Allt växer så det knakar och den grönska som ska vara åt det skira hållet så här tidigt har redan den tunga högsommarnyansen. Potatisen är redan på väg upp, men kryper väl ned igen om vi inte snart får regn. Det behövs lite välsignat regn åt pären.

 Det är fågelungar överallt och nere hos grannen har de sett harungar. I vår tjärn simmar flera gräsand- och knipkullar omkring och på myrarna blommar nu allt. Det är tidigt i år.

 Undrar förresten om inte skogsfåglarna har börjat kläcka ut kycklingarna nu. I alla fall är vi väldigt försiktiga med att låta hundarna vara lösa hur som helst ens runt gården när vi brukar ha både morkullungar och järpkycklingar runt om. För övrigt går det knappt att ha jyckarna ute när årets topp av knott har kommit. Det är många år sedan det var så gräsligt som det är nu! Det är bokstavligen svårt att andas. Erfarenhetsmässigt vet vi dock att en sådan topp kommer varje år, men den räcker bara ett par veckor innan det trappar av igen. Förhoppningsvis betyder det då att vi får en bra midsommarhelg, den helg som det brukar vara som allra värst och för er som inte har varit med om det här: det är inget en norrlänning framhåller som något att vara stolt över!

 Bläsänder

Ibland behöver man inte åka ända upp till stugan för att fågelskåda; det finns en del vatten runt Umeå också. Även om de alls inte är särskilt vanliga hittar man ibland också bläsänder och de är bara så vackra.

 Det är annars underligt det här med våra änder; när man ser en art tänker man ofta att den måste vara den tjusigaste av alla våra änder – tills man ser en annan, och vid ytterligare tillfällen åter andra och man börjar sväva på målet. Ibland slås man av en undran varför alla änder är så till synes pråligt utstyrda, ibland också med specialgrejor som utdragna stjärtpennor eller klarblå näbbar. Man kanske ska låta bli att undra och bara njuta av skådespelet, som med dessa bläsänder – så håll till godo.