Veckans ord

 

Arbete, regn och morkullor
Av Stefan Hansson
Bild: Annelie och Stefan Hansson

Helgen användes till hårt jobb på gården. Ska inte trötta er med detaljer över det, men det handlade om att gräva på pären och den ständigt pågående slåttern (ett annat ord för gräsklippning). I går vräkte regnet ned i smått bibliska proportioner så det lär väl öka på gräsets tillväxttakt ännu mer.

Tomtar på loftet har vi inte, men väl morkullor i potatislandet. Inte bara där förresten; går man ut på kvällen flyger det alltid upp någon från någon del av gården. I landet syns djupa näbbspår där de har sökt mask och det verkar nu som om det finns goda chanser till en god försmak av fågeljakten med morkullpremiären den 21 augusti.

Hare och duva ser vi också i stor mängd. Vi har nog aldrig sett så många harar som i år och några finns runt gårdarna där vi håller till. En av dem håller till under grannens uthus och ser ut att vilja hålla sig där. Det verkar som om viltet går till i år och duvorna blir ju lovliga redan 1 augusti.

Långa bollar på Sigge

Sigge utvecklar sig mer och mer till att bli en riktig arbetare; det framgår alltmer av träningarna vi deltar i varje vecka. Han driver på oerhört hårt i fältsöket, men hans apporteringsvilja är minst lika påtaglig.

 Till gemensam nytta

Vi som alltid (ända sedan 1987 då vi hade vår första spaniel) har tränat ensamma har mer och mer märkt nyttan av att regelbundet träna i grupp. Som norrländska ensamjägare med spaniel har det historiskt sett helt enkelt inte funnits så stort underlag för gemensamhetsträningar, men nu är saker annorlunda.

 Inte bara kan man få konstruktiv kritik, man kan också hjälpas åt med olika moment för att underlätta träningen. Det är inte alltid lätt att både kasta, skjuta och föra hund för att träna stopp, skott och markering i sök. Vilken skillnad då när man kan turas om med det och samtidigt helt koncentrera sig på sin hund. För att inte tala om hur hunden måste ta sig ur slentrianen och se upp med vad som händer när det inte bara är föraren den ska hålla koll på.

Johan och Cissa – gamla jaktkompisar – höll med både ”skjutare” och assistans och med dem bytte vi arbete till både Nenyas och Wimseys förkovran. Det blev riktigt bra.

 Stackars Malte fick nöja sig med att titta på för det hade hans matte bestämt. Vi som förstår oss på spaniels kan säkert mycket väl föreställa oss hans frustration över den skriande orättvisan. Att hans matte försökte tala om för honom att det var för hans eget bästa hjälpte föga…