Veckans ord

 

Väderomslag
Av Stefan Hansson
Bild: Annelie och Stefan Hansson

 Det är säkert inte alla stadsbor förunnat att lägga sig på kvällen och höra morkullor jaga varandra utanför det öppna fönstret. Ett rogivande ljud som borde skänka sinnesro att somna snabbt, d v s om det inte var så varmt. Vi har haft rena medelhavsvärmen och det är kanonbra, men mindre bra när sovrummet blir som en bastu.

 Det här ändrades och vi har haft en period med riktigt dåligt väder. I stugan behöver vi inte ha fönstret öppet för att höra kullorna eftersom de stryker förbi alldeles utanför det på andra våningen. Det finns heller inget behov av att ha det öppet när det bara är ca 10 grader, storm och regn som vräker ned. Ibland blir man förvånad över hur snabbt det kan svänga.

 Som den uppmärksamma besökaren säkert märkte blev det inget ”ord” förra veckan, det fanns helt enkelt inget material att snickra till ett av. Till det var vädret för uselt.

 

Cully

Ja det blir vår nya valps namn. Det känns lite underligt att ha ett namn på en hund vi ännu inte har sett eller klappat på, men så får det bli. Nåja, vi har valt det själva så det så.

 Idag är valparna sju veckor gamla och på lördag är det en vecka tills vi får se henne i verkligheten. Lena beskriver henne som en försigkommen liten dam som blir lik sin mor utom då i huvudets teckning. Hon är tydligen den där nyfikna som ska kolla allt och som ständigt går med nosen i gräset och snusar – en liten spårhund minsann.

 Annars verkar Lena ha fullt upp med att hålla flocken på åtta valpar inom tillåtna gränser och utanför t ex grönsakslandet dit de gärna tar sig, staket eller inte. De som har ägnat sig åt uppfödning känner säkert igen det där, men för den oinvigde framstår det som både charmigt, spännande och lite stressigt. Antar att det är hanterbart och något man står ut med eftersom det varje år fortsätter att födas nya kullar.

 Våt träning

Hundmänniskor är skvatt galna! Det säger gärna den ena halvan av Sveriges befolkning, det vill säga: den del som inte har hund. Hur det än är med den saken var det många som trots vädret kände sig kallade att dyka upp vid den lilla skogstjärnen på tisdag kväll. Ett fint regn, den där sorten som ohejdad tränger ända in på skinnet och får stövlarna att kippa, silade ned utan uppehåll. Det var skumt som på hösten, tempen låg på 10-12 grader och myggen var alldeles vansinniga – som de brukar bli i den vädertypen. Ändå dök så många upp; hatten av för en sådan passion och ett aldrig sviktande spanielintresse!

 

Här fanns Chatarina med welsharna Pelle och Hunter, Lennart, också med welsh och också cockerdamerna Helena och Anki med sina sammanlagt tre jyckar. Med springer Johan och Cissa med Whimsey – Cissa med dottern Saga i stol på ryggen. Jonas och Sigge var med, förutom vi med våra.

 Träningen betydde olika saker för de olika deltagarna. Vi var några som helt koncentrerade oss på fältsök, andra på båda eller främst vattenarbete. För några hägrar ett stundande vattenprov så det var väl lämpligt, för andra, som för mig, är det viktigare att finslipa sök i fält. I sådant väder vistas inte fåglar ute på den blöta, hemska myren på kvällstid så där kunde man gå utan att störa, men där doftade fågel, tillräckligt tydligt för att hundarna skulle kunna fokusera.

 Vi som samlas för det här börjar bli så många så det är svårt att hinna med att se allas hundar, än svårare en sådan kväll att få användbara bilder. Ändå kan jag tycka att den som var allra gladast för sin hunds insats var Anki. Malte har fått stå över lite under senare tid, men nu hade han vuxit på sig ordentligt; där fanns ett vattenarbete och riktigt fin kontakt och avlämning (långt upp från stranden) och hans fokusering i ett litet fältsök med doft av fågel, var av en helt annan sort. Ung som han är visar han fina tag – och han är också en riktig liten personlighet.

 Provsäsongen börjar som sagt närma sig lite smått – som några har upptäckt. Den för oss viktigaste säsongen närmar sig också, den där krutdoften och fjädrarna yr i vinden – jaktsäsongen.

 I helgen

”Undrar om det springer omkring någon kull här i år”, sade jag till Annelie och Francisco när vi var på väg till tjärnen. Då menade jag inte de i tjärnen, utan någon skogsfågelkull på myrarna runt om. Väl framme stannade jag och slog av tändningen.

 

Jag var först ut ur bilen och när jag ställde ned fötterna på marken lyfte en orrhöna praktiskt taget under kylaren, höjde sig och träade för att sitta där och kackla. Helt klart hade hon en kull där.

 Ännu ett steg fick några ungfåglar, stora som rapphöns, att lyfta ur buskarna som växer in i vägen där. ”Ska vi kolla så vi inte har någon platt orre under hjulen?”, frågade jag familjen.

 Om jag ändå inte hade spekulerat i möjligheterna av en kull där ute! Man ska vara försiktig vad man ber om – man kan få det, heter det ju. Där hönan suttit var en stor balgrop efter att hon legat och skruvat sig i sanden och nog var det en kul händelse – men samtidigt väldigt trist om där verkligen funnits en platt ungorre under bilen.

 Precis så här var det första gången Andreas följde med mig på jakt, bara att det den gången var lovligt, att kullen var en ripkull och att vi fick fyra stycken utan att ha tagit ett steg eftersom spanieln (vår gamla Tracy) tog upp fåglarna en och en där de tryckte i björkbuskar som bara nådde oss till fotknölarna. Så kan det gå när man har lite mer tur än vanligt, kanske mer än man förtjänar.

 Vädret blev riktigt bra i helgen, det svänger från det ena till det andra, men man får i alla fall vara glad om man kan klippa gräset emellanåt.

 Hexmästaren

I går kväll återsåg jag Hex eftersom jag följde med ordförande Sundgren på vattenträning i Rödå. Jag var där i egenskap av assistent, sommarkvällen var ljuvlig vid den spegelblanka ån och Hex gjorde riktigt bra ifrån sig. Som spanielägare är det nyttigt att ibland se andra raser arbeta – och arbeta det kan han, Hex.

 En likhet med spanieln är arbetslust och fokusering på uppgiften. Hex har också en markeringsförmåga som är högst intressant, han har stenkoll. Jag erkänner villigt att jag är en smula skeptisk till retrievers – rättvist eller inte – men denna från USA importerade chess har nog visat sig vara en bra placering. Som jaktspanielfantast ser jag nyttan med att avla på jaktegenskaper och låta annat vara av mer underordnad betydelse. För vad det kan vara värt; jag kan anse att den svenska jakthundsstammen inte kan annat än gynnas av att nytt friskt blod och en annan filosofi importeras.

 Hex ska bli sjöfågelapportör, arbeta i tät starr och fräken, simma kors och tvärs över åar och tjärnar i sök efter levande och dött vilt. Det kommer han att passa utmärkt till, den sjöbjörnen.

 Stadsorrar

Egentligen bor vi i en fantastisk stad. I dag på hundpromenaden hittade vi på en skogsväg där en orrkull hade legat och balat sig i sanden. Där var fullt av dun som visade på arten och vi kan än en gång konstatera att det är gott om vilda djur i vår närhet. Så nära som några hundra meter i det här fallet.