Veckans ord

 

Inte mycket att orda om
Av Stefan Hansson
Bild: Annelie Hansson

 En normalisering har skett, vi nedlägger alls inte samma mängd vilt, inte heller samma sorter som vi begåvades med under premiärveckan. Dels har vädret varit mestadels uselt, dels har all fågel varit gömd – var har inte varit lätt att avgöra.

 Endast söndagen bjöd på mängder av vilt – av alla sorter – men det betyder inte att det blev särskilt många med hem i väskan; det är inte lätt när de håller till i sådana tätningar så man oftast bara hör dem lyfta – se dem: nähä då!

 Det mesta har alltså varit som vanligt, d v s ett snitt på två-tre fåglar per dag, men märk då att i så dåligt ”före” blir det väldigt få timmar i skogen. Märk också att det inte har blivit sämre med vilt, bara att de har blivit så mycket svårare att hitta.

 Kanske mest glädjande av allt är att jag har kunnat bryta till hundarna. De går riktigt hyggligt nu, särskilt Nenya som har varit rent ut sagt besvärlig, dels för att hon med åren har blivit besvärlig, dels p g a en olämpligt uppkommen löpning. Efter att ha avgjort den inbördes rangordningen gick hon äntligen i söndags som en dröm (hoppas det sitter i!) och hon hanterade också apporterna på ett mycket bra sätt. Antagligen tycker man lite för mycket om sina hundar, men det måste finnas någon gräns för hur bortklemade de får tillåtas bli.

 Det mest häpnadsväckande var att hon på just söndagen stötte järpe på järpe perfekt och jag kunde dessutom plocka ned några av dessa små irrande projektiler som fåglarna ändå är. Det var ovanligt att kunna få effektiv stötjakt på den arten överhuvudtaget, men det var också en fin belöning för Nenya som behövde positiva upplevelser då det gick riktigt bra; skillnaden blev tydligare.

 Inte många bilder blev tagna under helgen (mest p g a ruskvädret) men de som syns här har en liten historia – strax efter de togs tillkom en järpe som oförsynt nog satt och visslade på andra sidan vägen. En sådan har bjudit in till kommunikation och två minuters lockande gjorde att han strax bereddes plats i fågelknippan. Kan man inte komma åt dem i skogen får man väl ta dem på gården!