Ring ut!
Av Stefan Hansson
Bild: Annelie Hansson
Under de två senaste veckorna har vi haft rena vårvädret, om än vintermörkt och bara några cm snö. Nu vid 15-tiden snöar det dock lätt, så vi får ett vitt nyår. På det hela taget har det varit riktigt välgörande, två vintermånader har avverkats på ett skönt sätt – två riktiga vintermånader återstår. Visserligen kan även mars vara hemsk om det vill sig illa, men innehåller vanligen fina vårvinterdagar då solen står betydligt högre på himlen än nu, en sol som faktiskt brukar lyckas värma frusna själar. Tyvärr verkar det nya året börja med en kallare period. Förhoppningsvis blir den inte så lång och vi får hålla hoppet uppe om att de riktiga blidvädersperioder som brukar komma under januari, verkligen infinner sig.
Ring in!
Det nya året brukar ses med tillförsikt an. Det är naturligtvis en aning ologiskt; varför skulle ännu ett årsskifte nödvändigtvis leda till något bättre? Ändå är det nog så – ljuset kommer tillbaka, om än långsamt i början, man börjar se framåt mot våren som finns någonstans där framme bakom snöröken, man har fått omväxling och vila under storhelgerna, måhända skapare av falsk optimism, men ändå.
Precis som de flesta andra har vi förhoppningar, men också funderingar på vad som skall hända på vissa områden; går det framåt, eller sker en stagnation?
Jobb
Vi har rätt stora planer för året. Planer kräver oftast att det ingående penningflödet ökar betydligt över den innevarande nivån. Själv lämnar jag nu studietiden bakom mig, det är dags att hitta ett jobb. Vi västerbottningar har under många år fått bittert erfara att det inte är den allra lättaste sak här i världen, men nu har något hänt – i alla fall om dagspressen har rätt. Nu påstås det att inget län i landet har haft en så positiv utveckling som just vårt – det varnas till och med för att det kan uppstå en akut arbetskraftsbrist. Det låter ju bra och vet någon om något så är alla tips välkomna.
Jakten
Under snart tjugo år har vi jagat på samma marker där vi har vårt ställe i skogen. Åren går och trots ett rätt omfattande underhållsarbete på hus och gård, närmar vi oss nu en punkt där mer radikala arbeten bör göras. Sedan några år tillbaka är vi inte ensamma om att njuta av friden i skogen; under olika delar av året gästas vi allt oftare av vänner från när och fjärran, något vi uppskattar på ett sätt som kanske inte alla förstår. När så alla samlas precis samtidigt märker vi att det blir – om än alltid trevligt! – en smula trångt, men också en del väntan för var och en på sin tur. Vi gillar att ha det bekvämt och vi gillar i lika grad att samla människor runt något vi alla har glädje av, så det här har hög prioritet.
Alla önskar vi en bra säsong med mycket vilt, det är bara det att befintliga – naturliga – viltstammar går upp och ned. Ingen sätter ut skogsfågel och änder, så vi är helt beroende av Moder Naturs välvilja. Tillgången går i cykler – det är nog klokt att inte ange något antal år mellan varje topp – men efter den här säsongens kronår bör det fortfarande bli en hygglig höst. Det verkar vara nästan omöjligt att fastställa vilka faktorerna är som styr det här, osäkerheten är stor, men en sak som tycks vara av stor betydelse är tillgången på sork. Här i Västerbotten mobiliserar landstinget för vad de tror skall bli en verklig topp i antalet fall av sorkpest i år – så att döma av det bör rovviltet vara fullt upptaget av att äta gnagare i stället för skogsfågel. Detta förstås under förutsättning att inte sorkstammen kraschar, vilket den alltid gör förr eller senare.
Vi har en ny hund i huset och även om vi inte kommer att jaga med henne redan nästa höst, skall hon naturligtvis börja tränas på allvar. Förhoppningen är att hon skall visa sig lika bra som vi tror, men också att vilttillgången är sådan att bästa förutsättningar finns.
Vi är redan i full färd med att planera för nästa skånska besök hos oss (hur spaniel- och jaktgalna får vi bli!) och entusiasmen för det är stor både i nord och i syd. Det är inte självklart att sådana här projekt får någon längre hållbarhet, men det här har det; när flyttfåglarna börjar fundera på att dra söderut, drar skåningarna norrut. Vi hoppas också få tillfälle att låta oss bjudas tillbaka, det är inte möjligt varje år.
Spanielliv
Beroende på var i landet vi bor har vi olika krav och önskemål för vad våra spanielliv skall innehålla. För oss handlar det inte bara om att jaga; det handlar också om att dela upplevelser med likasinnade. För varje ny säsong tycks nya intressenter dyka upp och det är bra. Både på det mänskliga såväl som på det hundmässiga planet lär man sig alltid något. Som en god vän brukar säga till oss: ”Tänk bara vad mycket som har hänt er sedan ni skaffade jaktspaniel!” Visst, det är sant och tacksamma är vi för det. Underligt bara hur anskaffandet av hund kan få sådana verkningar. Tänk hur konstigt icke-hundmänniskor tycker det är!
Hemsidan
Vi kommer väl att försöka hänga kvar ännu ett år på nätet. I alla fall under vissa delar av året händer inte så förfärligt mycket, men att hålla igång en hemsida ger en i alla fall något att göra. Nu kommer vi under den närmaste tiden att göra en del uppdateringar av hundarnas sidor – egentligen tillför det inte så mycket, mest en sammanfattning av säsongen, men de kommer att finnas tillgängliga inom kort. Cully kommer också att få sin sida som kanske kommer att ge en mer personlig kommentar om vår nyaste familjemedlem.
Vi vill också passa på att hälsa folk välkomna med sina bilder. Snart kommer en sådan bild insänd av en spanielbekant att anslås i ”Veckobilden”. Vi märker ofta hur man tar jättebra ögonblicksbilder och vill man dela med sig av dem, så lägger vi gärna ut dem här.
Hör ni, nu är det nyårsafton och mat och dryck väntar. Kvällen brukar bli lång, man har 12-slaget och den sena – eller kanske ska man säga årets allra första film att se – innan det är dags att gå och lägga sig för första gången på året. Med en viss bävan väntar man på att svenssons ungar skall ut och smälla dessa infernaliska smällare som av någon anledning fortfarande är tillåtna i restriktionernas Sverige – det finns de som får ett helvete med sina hundar. Det är konstigt att så många av svensson så beredvilligt gnäller om skott i skogen, medan de gladeligen släpper ut sina minderåriga barn med smällare.
Nåja, fira på nu bara. Nu vänder vi på bladet och går vidare, nästa års ”ord” kommer om en vecka – till dess:
Gott Nytt År!
