Veckans ord

 

Inte mycket nytt under solen
Av Stefan Hansson

 Ja, nu har vi ju inte sett solen mer än sporadiskt på några månader. Lika bra det kanske; sol betyder kyla och den har vi sluppit nästan hela vintern. Egentligen har vädret varit ganska enahanda; i flera veckor har vi haft fem-sex dagar med mulet och regn som har avlösts av något dygn snö som förvarning om kallare väder – en enformig upprepning kan tyckas, men det är ganska bekvämt att ha plusgrader mest varje dag och ingen snö att tala om. I tätare skog är det barmark där ingen tjäle tycks finnas – skönt för en som vill kunna släppa en hund lös ibland. Nä, solen kan vänta ännu en sista dryg vintermånad för att sedan blåsa på för fullt bara vi kommer in i mars då det sällan blir kallt bara för att det är klart väder.

 Det är enformigt och inte mycket har hänt sedan sist, vi väntar bara på bättre tider. Om två månader är det påsk då vi har tänkt begå stugpremiären. Det kan tyckas långt dit, men vi längtar redan. Det brukar kunna vara bra med långvandringar i skoterspåren upp mot berget och är det då sol kan man oftast njuta i fulla drag. Om inte förr skall det väl börja finnas trevliga saker att skriva om här på sidan, men vi fortsätter vår serie av uppdateringar, idag med Cullys sida.

 Mattips

Så här på vintern är det kul att äta gott vid levande ljus för att känna sig levande och som vanligt på helgen dök vi ned i frysen för att hitta något från höstens eskapader. Gömt bland allt möjligt vilt fann vi en lagom stor ung orrtupp. Eftersom vi äter fågel ett par dagar i veckan genom hela vintern uppkommer titt som tätt behovet av att hitta på nya sätt att göra middag av dem. Man får helt enkelt ta vad man har, i detta fall fågeln, ett paket bacon och några rejäla vitlöksklyftor, toppat med frästa grönsaker och till det ris.

 Vi fräste upp ett par stora pressade vitlöksklyftor som vi sedan brynte strimlad orre och hackad bacon i, ca fem minuter. Utöver det bara litet svartpeppar. Under tiden riset kokade färdigt fräste vi grönsakerna som råkade vara lök, morotsstavar och ett par röda paprikor, i citronolivolja. VIKTIGT här; låt inte grönsakerna fräsa för länge, de skall vara aningen mjuka men inte tappa sin krispighet, om man så vill; al dente. Lika viktigt är att inte vara bekväm och köpa någon Findus frysta wokblandning, färskhackat skall det vara.

 De varma grönsakerna lade vi sedan på köttet och en absolut makalös krock mellan det rökta, vitlöken och citronen uppstod – Jamie Oliver, släng dig i väggen! Här var inte bara smaken viktig utan också färgerna.

 Sådana här experiment kan förstås gå på tok, men det här blev bra. Maten kändes också lätt och luftig och lämnade god plats för en fruktsallad toppad med egenhändigt plockade hallon till efterrätt.

 Ja, så här roar vi oss under trista vintermånader. Sämre kan man ha det och nog är det väl tur att man blev jägare – det vore ju förfärligt att äta hamburgare efter en håglös vända på stan en vanlig lördag.