Träningstest
Text och bild Stefan HanssonDen bleka vintersolen har visat sig litet i helgen. Det blev litet kallt om tårna att vara fotograf när Annelie och Chatarina plågade igång vinterlata och otränade jyckar. Vi har sett på TV att det varit full storm söderut, så kanske skall vi vara tacksamma för att vi slapp det.
Just idag fyller Cully 8 månader och det är verkligen hög tid att komma igång med träningen igen. Hon är förbluffande duktig på apportering och på dressyrplanen syns verkligen hur kontaktvillig hon kan vara, men där är en del ringrost att slipa bort. När det gäller apportering är hon helt fenomenal på att markera nedslag, men när snön är rätt lös just nu försvinner en dummy ned i snön och kylan gör vittringsförhållandena mindre goda – men vad gör det, hon har ju nos! Ändå blir vi förvånade över hur metodiskt hon går tillväga när hon arbetar med dummies och kommer också in med dem hur snällt som helst. En tendens att inte vilja släppa har Annelie tränat bort hemma på köksgolvet i vinter.
Nu kan hon det här och skall apportera ytterst sparsamt till den tid kommer då det går att höja svårighetsgraden betydligt. Att tjata ut en hund med det den redan kan föder bara trams som man sedan får ett elände med. Det är helt enkelt för lätt att kasta en dummy bara för att man känner att man vill aktivera hunden när allt annat är ännu svårare att göra så här på vintern. Att återuppta t ex fältträning i snön är inte praktiskt.
Cullys problem i helgen var störningen Chatarinas tre hundar utgjorde. Hon har en fantastisk kontakt med Annelie, men med denna ovana störning blev det ändå svårt. Hunden skall lyda och vara koncentrerad på sin förare och där brast det. Det behövs fler hundar på våra träningar nu.
Det har känts litet motigt några veckor, men precis som vi hade Chatarina tröttnat på att inget annat göra än att ävlas med vardagsbestyren och det var synnerligen välkommet att hon tog tag i situationen och drog igång en litet improviserad träning. Även hon hade synpunkter på sina hundars ringrost, men dagen till ära hade hon också dragit med Rufsan ut – annars är det mest Hunter och Pelle vi ser till på dessa sammankomster. Vi hoppas att våra slumrande kamrater snart också vill ut. Anmäl gärna intresse.
