Veckans ord

 

 

Sakta men säkert
Text och bild: Stefan Hansson

 Nyhetstorka inträder även på en mindre bemärkt hemsida på nätet. Jag kan konstatera att de bloggar vi följer med på också har varit illa utsatta av det. Det finns helt enkelt inte alltid så mycket att säga. Sakta men säkert skall väl förhoppningsvis aktiviteten öka ju närmare våren vi kommer då humöret förbättras samtidigt med viljan att göra något vettigt.

 Under de 14 dagar som gått sedan senast har vi upplevt djupdykningar på termometern, såväl som slaskväder. Som värst var vi nere i -17, men lyckligtvis höll det bara i sig något dygn. Utan att kunna leda det i bevisning är jag beredd att hålla en slant på att oron för drivhuseffekten är lägre här uppe än den är söderut; vi som är uppvuxna med vintrar då temperaturerna kunde ligga på -30 i veckor, ser gärna dagens som ett fall framåt.

 De senaste dagarna har lovat gott; på dagarna svettas isen här ute och på nätterna får den gåshud. Tidigt på morgnarna hörs det där trivsamma ljudet av vårvinteris som knastrar under fötterna på folk när de går förbi på tidiga morgonrastningen med jycken. Just idag skiner solen, det droppar från taken och fåglarna hörs mer än vanligt – ni vet, det där självbelåtna skrockandet som skatorna har den här tiden när de flyger omkring med kvistar i näbben och talgoxarna sitter och plinkar så där enformigt som de gör på vårvintern. De har lyst med sin frånvaro under värsta vintern, men nu sitter även gulsparvarna och räknar till sju runt grannens fågelbord.

 Ljuspunkter

En ljuspunkt kanske ni har märkt av redan; fina veckobilder från Skåne. Thomas och Lena har varit lika aktiva i vinter som de brukar vara och en del av bilderna som tagits har vi fått disponera på sidan – vi tackar så mycket för det! Det är ju inte så att vi försmår bidrag till en hemsida som kan behöva litet hjälp med att leva vidare, oavsett årstid.

 Ännu en ljuspunkt är att vi har fått veta att ännu en av våra grejor kommer in i nästa nummer av Svensk Jakt. Den handlar inte om hundar denna gång, men för oss är det lika värdefullt. Det finns annat än hundar – eller är det att häda?

 Den ljuspunkt jag har jobbat mest med de senaste dagarna är ett översättningsuppdrag jag fått och denna gången är arbetet betalt – bara en så’n sak! Inte heller denna handlar om hundar (vad skall det bli av mig!) utan är en akademisk text om psykoterapi – man kan ju bli knäpp för mindre. Att jobba med texter, svenska eller engelska, eller med att översätta från det ena till det andra, är fascinerande. Visst, det tar tid, men belöningen i att lära sig mer om språkbruk är värdefull och något jag gärna ägnar mig åt.

 Träning äntligen

Det var ett j-a väder med snöblandat regn, men vi kom ut tillsammans med Elsebeth en sväng i helgen. Det blir litet rumphugget när inte fler kan vara med och leka, men bättre än ingenting och för vår del behövs verkligen det här. Inte för att det inte är gott gry i Cully, men hon behöver verkligen vara med i sammanhang där fler än hon skall tränas; entusiasmen är större än koncentrationen så att säga. Det är märkligt hur det som är så lätt när man är ensam med sin hund, kan bli så ”ojojoj-igt!” för hunden när andra är med.

 Elsebeths Ezzie har verkligen blivit en fin liten cockerfröken, svart med glänsande päls och mattes lilla ögonsten. Ezzie är ännu helt ung, men visar gott gry och har också hunnit bli så pass gammal att hon ligger långt före vår litet valpiga Cully.

 Man skall dock inte låta sig luras av Ezzies förnäma profil och vackra ögon; hon är trots allt en jaktcocker. Elsebeth som är en hängiven jägare kommer säkert att få god nytta av sin lilla hund och den kommande hösten hoppas vi att Elsebeth äntligen skall ha tid att jaga med oss några dagar – särskilt som varje deltagande hund väl behövs i hård terräng.

 Vi börjar onekligen känna oss otåliga nu. Det märks tydligt varje gång vi kommer ut på små träningar att möjligheterna blir begränsade när den förbannade snön ligger kvar. Inget kan visserligen slita oss från ett Norrland där även vanligt folk har råd att jaga, men vi inser förstås också att klimatet knappast talar till vår fördel, inte ur hundträningssynpunkt i alla fall. Vi får ta det onda med det goda, men det är nog så att när man står där i skogen och hunden stöter en kull fåglar som exploderar ur marken – då!, är det onda glömt.