Veckans ord

 

Labbråttan Nenya
Av Stefan Hansson

 Vi fick en förfrågan från Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala om vi kunde tänka oss att låta Nenya delta med sitt blod i ett juvertumörprojekt. Kanske har några andra springerägare också fått en sådan? Återstår bara att övertyga Nenya, hon gillar ju inte direkt veterinären…

 Vetenskapen har alltså ett intresse av vår gamla vovve. Det är väl en lysande höjdpunkt i en framgångsrik jakthundskarriär? Vi har förstås inte bestämt oss ännu, mest p g a Nenya; det är kanske litet taskigt att ge henne en skräckupplevelse hon inte har frågat efter och hon är ju inte sjuk. Samtidigt är det intressant och för ett behjärtansvärt ändamål. Notan står naturligtvis universitetet för.

 Med fråge- och testformulär medföljde information som var lika ny för oss som den var intressant. Visste ni att särskilt drabbade av denna åkomma är ESS, Boxer, Schäfer och Doberman? Visste ni att hundens och människans arvsmassa är väldigt lika varandra? Nä, det gjorde inte vi heller. Det sägs också att just därför lämpar sig jämförande studier mellan dessa ARTER särskilt bra – och jodå, här används faktiskt ordet arter! Vi antas säkert också känna oss mer motiverade om forskning på hund kan bidra till forskning på människa.

 Har ni sett eländet med juvertumörer på nära håll? Det har vi på en av våra springrar som nu jagar i nästa värld och roligt är det inte (vill inte tänka på den mänskliga varianten). Det är självklart att förfrågan är i högsta grad rimlig om man ser det stora sammanhanget och intressant kan ju också vara att ”djurförsöket” görs på ett ovanligt humant sätt; inga djur i bur med framkallade plågor, testet utförs – som det står i formuläret – i en miljö som hund och människa delar.

 Proven tas på tikar som är åtta och äldre och de tas från både friska och sjuka djur. Nu är inte Nenya åtta än och hon är ju jaktspringer – är det någon skillnad då? Vi mejlade dit och frågade.

 Det gjorde inget att hon inte är riktigt åtta än, det hinns då och det var OK att testa även jaktspringer – men!, det skulle tydligt anges i uppgifterna att hon är det. Kanske kunde det vara till nytta för uppfödare om fler jaktspringertikar testades, även om underlaget måste halta förfärligt. Så många åtta år gamla jaktspringertikar kan knappast finnas i landet, jämfört med DP-varianten, att en jämförelse i eventuell skillnad i förekomsten av juvertumörer, säkert kan fastställas.

 Vi har som sagt upplevt tumörer som drabbade en av våra hundar; den och en till genomgick också nödvändiga hysterektomier – nog vore det fint om framsteg gjordes i forskningen kring dessa åkommor.

 Härmapan Tezla

Som jag sade tidigare är det kul att studera sina hundar. Det pågår ett internt ”samtal” mellan jyckarna som vi inte uppfattar, ett kroppsspråk vi inte längre förmår läsa till förmån för talspråket. Att det finns en konkurrens, men också försök att imitera beteenden som de ser en annan hund belönas för.

 Cully började redan från början samla in allas matskålar när de var tomma, det har jag nämnt tidigare. Jag har också sagt att det inte är något vi har lärt henne, men att hennes mor också gör det; kanske ett nedärvt beteende. (Det är bara att hoppas att det också sker med saker som är viktigare än så)! Snabbt vände vi naturligtvis det till något positivt och hon får sitta och lämna av på kommando, inte bara släppa. Beröm får hon också förstås – och en klapp på huvudet. Detta har Tezla märkt, det är bara det att hon inte riktigt förstår hur man gör när man bär koniska spanielmatskålar i hal plast!

 Cully tippar skålarna med tassen sekundsnabbt, får dem upp och ner så hon kan greppa kanten; egentligen enligt samma metod vissa hundar lär sig att vända på igelkottar för att komma åt dem underifrån. Tezla försöker inte ens med tassen utan gnager runt skålen utan att kunna få grepp och bära in den. Det är nog fruktansvärt frustrerande för en ”panter” som hon som aldrig kan motstå att bära hem flaskor och aluminiumburkar – hon föder sig nästan själv med panten! (Möjligen har Cully också lärt sig av Tezla att ”pantalamera” för hon kan inte heller låta bli flaskor och burkar och försöker gärna sno dem när vi är ute).

 Det skall bli spännande att se om Tezla så småningom lär sig tekniken genom att fortsätta att studera Cully. Konkurrensen driver på och man får sig en tankeställare; hur står det egentligen till i huvudet på våra jyckar? De är ju bara djur, men att kunna se och sträva mot förmåner genom att imitera andra konkurrenter i flocken, för dem – tycker jag – ett litet steg närmare primaten, i alla fall härmapan.

 Inga bilder

Det blev inga bilder den här gången. Det har inte varit läge för det när det har snöat nästan utan uppehåll den senaste veckan, särskilt i helgen. Det verkar ha varit ett uselt väder för alla sportlovsfirare som åkt till fjällen – för oss som inte åkt någonstans har det främst märkts på att de flesta TV-kanaler slogs ut igår.

 Idag har det slagit om igen med flera plusgrader och regn och slasket ute är obeskrivligt. Skitiga hundar är ingen grund för klagan – kanske vi äntligen kan börja hoppas på att våren närmar sig.