Träningstider
Text och bild: Stefan HanssonIbland finns det inget nytt att uppdatera med under veckan, varken ”ord” eller ”bild”. Så de uteblir, även om en del undrar vad som då står på. En mycket nära vän brukar undra om vi är sjuka eller så…
Vi har alltså börjat mjuka upp oss och våra hundar litet även här i norr. Dels hade vi träning förra söndagen, kvällsträning i onsdags och så gårdagens lilla övning. Överallt lämnar vi stora högar av avskavd ringrost, men på något sätt går det ändå framåt. Sett ur vår egen snäva synvinkel gör Cully stora framsteg just nu. Det är som om slanten måste trilla ned hos våra hundar och hon är inget undantag. Visst, hon börjar ju från en ganska låg nivå – det kan vi tacka den förlängda vintern för, men hon lär snabbt så vi kommer väl ikapp.
Så igår kväll: PISP!!! Var ute med Nenya i den snåla kvällsvinden när jag hörde detta magiska ljud som aldrig går att ta miste på, det ljud som tränger igenom vilka andra ljud som helst. I skogen ligger ännu snön, men så här tidigt tror jag aldrig jag har sett en morkulla sträcka förr. Det ryckte litet i avtryckarfingret när den svepte förbi på lagom håll. Skada att vi tvingas leva med oduglingar till politiker som tydligen har bestämt sig för att vi aldrig skall få tillbaka sträckjakten.
Idag är det litet dystrare: det snöar. Det hör april till och betyder inte så mycket, men vi har haft nästan uteslutande gråväder i veckor nu så det vore inte så dumt med litet sol snart.
En annan dyster sak är beskedet vi fick från veterinären idag; Nenya måste opereras. Det är väl en ren rutinsak för en veterinär – livmodern – men för en pjåskig hundägare som jag är det litet jobbigt. Huvudsaken är ändå att hon blir frisk; hon är ju min helt ovärderliga hund.
