Veckans ord

 

Sommaråsikter
Text och Bild: Stefan Hansson

 Den gångna veckan var ovanlig för årstiden. Jag kan i alla fall inte påminna mig en försommar med sådan skön värme; ända upp mot 30+ vissa dagar.

 Idag har vi äntligen fått litet ”välsignat regn åt pären”. Vi har haft extremt torrt även här i norr och varje dag rapporteras om nya skogsbränder. Det behövs bara en gnista från en skogsmaskins metallband mot en sten, eller gnistor från ett tågs bromsar, för att det skall brinna. Regnet behövs, men ändå fick en kompis ett utbrott när jag förfäktade den åsikten, hon tyckte att när det för en gångs skull är varmt skall vi njuta av bad och sol – potatis och skogsbränder skiter hon i som hon uttryckte det. Höga matpriser och – som vi alla vet – skyhöga elpriser när nivån i vattenmagasinen bedöms som för låg, brydde hon sig heller inte om – det problemet svär vi över när det är dags. Är det klokt? Döm själva.

 Kursavslutning

Det här var kvällen när de sista bilderna skulle tas för att illustrera en väl planerad och genomförd spanielförarkurs. Nog gjorde jag vad jag kunde utan att vara så närgången att jag störde ekipagens och instruktörernas arbete, men som vanligt gick det inte så bra. Sådana här blev de bästa, håll till godo med det lilla.

 I det lilla huset på landet

Som vanligt var det där vi var i helgen, vi fick ju t o m en bonusdag, fredagen. Det behövdes för vi hade tillräckligt att göra för att inte lämna gården på hela helgen; om vi arbetar nu kan vi fiska och njuta sedan.

 Kampen med gräset tar sin tid, men vi gjorde också något så märkligt som en ommöblering. Det har nu inte hänt särskilt många gånger under de snart 18 år vi har haft kåken! Vi anlade också en uteplats för sommaren med trall och allt, men viktigast av allt var hundträningen.

 Det är tur för stadshundar att deras ägare har ett litet hus på landet där de dels får vara hundar, dels får träning så lättvindigt som det ändå är jämfört med i staden. Det mesta av träningen riktas förstås mot Cully och hon är verkligen ovanligt lättlärd och bra med ett tätt och fint fältsök, obändig apporteringsvilja, vid det här laget rätt snygga avlämningar och en fart och stil som får kottar och pinnar att stå som en sky runt henne. Tyvärr skulle det sista visa sig få konsekvenser. På något vis lyckades hon göra illa sig och vi kunde inte riktigt bli kloka på hur. Hon började halta på ett bakben, ville inte stödja på tassen vilket fick oss att tro att det var den, men inte ett märke syntes. Vi klämde och undersökte, men hältan blev under lördagskvällen bara värre och värre – ändå gnydde hon inte ens eller på annat sätt visade att hon hade ont. Pigg och glad var hon också.

 Redan igår var hältan spårlöst borta och den märks inte idag heller. Vi får hålla gucken på henne, men som det ser ut nu var det nog bara något snabbt övergående, men man får väl bli litet orolig ändå när det händer? Det ser inte kul ut.

 Grilltider

Vi äter väldigt mycket rotsaker här i huset. Annelie har ett antal recept hon använder till olika kött- och fiskrätter, också till grillat – det passar till det mesta. I helgen grillade jag utskurna järpbröst; rotsakerna passade till det också.

 Jag är medveten om att en och annan av er där ute inte har tillgång till ett sådant standardvilt som järpe, men antagligen går det lika bra med fasan eller rapphöns.

 Marinader kan göras på många sätt, komplicerade eller enkla. Jag lade mina järpbitar i en blandning av het thaisås, soja och kryddor och gav dem två minuter på var sida för att sedan stoppa in dem i folie i tio minuter där de fick bli färdiga – har ni inte järpe, går det inte lika bra med kyckling! Nedsköljda med något rött från Italien blev det riktigt bra.

 När jag satt där och grillade, visslade köttets släktingar i skogen vid potatislandet. Håll på ni bara, tänkte jag. Nästa år är det ni som ligger på gallret, vissla då om ni kan…

 Semestertider

I den bästa av världar skulle vi just nu vara i full färd med att packa inför den årliga resan till Skåne, nästa vecka skulle vara vår första på detta vårt favoritsemestermål. Så blir det inte för vi lever inte i den bästa av världar, utan i bigotteriets förlovade land.

 I vår budget finns inget utrymme för att betala dessa sinnessjuka bensinskatter som politikerna tvingar på oss. Så är det bara. Vi kommer alltså inte heller att konsumera något vare sig på vägen – i form av vilonätter på vandrarhem, någon lunch på en vägkrog och bensin – eller i form av hyra av stuga när vi väl är framme. Inte heller kommer vi att kunna gynna ICA i Sjöbo eller Hörby – liksom för övrigt inte heller TEBA i Höör. Vi ställer alltså INTE rätt många tusen till marknadens förfogande i en tid när konjunkturen är i vikande och arbetslösheten är i stigande. Även på hemmaplan avstår vi saker för att fylla alltmer av surt förvärvade i tanken; det ger oss mer att uppleva naturen än att köpa in i och för sig behövliga saker. Andra planerade semesterresor ställs förstås också in.

 Jag påstår att det finns många andra som har det som vi, som har olika skäl för att behöva bilen, och jag påstår också att dessa fullständigt onödiga energiskatter förlänger lågkonjunkturen och därmed också förvärrar arbetslösheten. Varför onödiga? Jo, vi bor i ett land som skulle kunna vara helt själförsörjande på billig el och i vårt ytterst glesbefolkade land orsakar inte bilparken utsläpp som ens märks i det globala flödet. Kollektivtrafik då? Skitsnack!, den fungerar i städer och mellan städer. Drivs man ut i skogen av ursprungliga behov måste man åka bil. För oss som har stuga i Lubboträsk är det särskilt tydligt; stora vägen går förbi alldeles utanför huset, men där finns ingen busslinje. Inte 200 meter från huset drar Norra Stambanan förbi, men på vår station stannade det sista tåget någon gång i mitten av 60-talet.

 Hur kan det ha blivit så här illa? Antagligen för att svenskheten har ett bisarrt behov av att spela världssamvete – där vi inte ens uppbär huvudansvaret för det aktuella problemet – men kanske också för att miljöminister Andreas Carlgren har föresatt sig att gå till historien som statsmannen som räddade mänskligheten från undergång.

 Miljön då? Ja, vi vet att inte ens vetenskapen är enig om hur drivhuseffekten kommer att yttra sig, den vet heller inte säkert hur stor mänsklig påverkan är, men vi vet att politikerna som vanligt väljer att utgå från ett värstascenario. (Vem minns inte hysterin kring fågelinfluensan häromåret)! Vi vet också att naturen för bara 1500 år sedan, alldeles på egen hand, gjorde jorden så varm att Grönland var skogklädd och vikingar bodde där. När vi idag ser oss omkring ser vi att både isbjörnar och människor överlevde den värmeböljan, så vi kommer båda att överleva även denna. Om den nu någonsin inträffar.