Veckans ord

 

Semesteruppehåll
Av Stefan Hansson
Bild: Annelie och Stefan Hansson

 Hörni, det kommer tillfällen när man stannar upp och funderar. Man har trampat på i vardagens ofta ganska bleksiktiga verklighet i ett helt år; nu får man flera veckor på sig att lära känna sin familj igen. Det är nu man skall göra allt det där roliga man annars inte har tid och ork med. Det är därför vi nu gör bort det där med ”ordet” redan idag lördag; för att komma ifrån.

 Hemsida

Vi har odlat hemsida i ganska många år nu. Över tid har den förändrats från att ha varit ett litet trevande försök till kontakt till att bli något där vi har försökt beskriva jakt och natur i norr i största allmänhet, jakt med spaniel i synnerhet. För vilka gör vi det?

 Mest för oss själva börjar jag tro. Det är helt enkelt roligt att dela en ofta nog bubblande glädje över naturupplevelser eller jakter med hela världen. Det är ju faktiskt så; på Internet når man verkligen alla som kan tänkas vara intresserade av sådant.

 En liten obskyr jaktform som den med jaktspaniel i skogen, kan inte beskrivas på så många vis innan man börjar upprepa sig. Antalet lika intresserade utövare är förmodligen inte fler än en handfull. Kanske är det dags att stanna upp och fundera på fortsättningen. Om än inte dra sig tillbaka, så i alla fall ta ett rejält semesteruppehåll.  

 Hundengagemang

Under några veckor har Annelie tillsammans med Elsebeth genomfört en spanielförarkurs som jag följde med på varje gång. Det var roligt, väldigt proffsigt gjort, det var avspänt på ett sätt jag sällan sett tidigare i ett officiellt hundsammanhang. Själv hade jag inget ansvar i den, men den fick mig att något litet fundera på om jag inte borde engagera mig litet efter många år. Jag hade sånär stuckit ut hakan och sagt: jag är med!

 Så råkade jag titta igenom vårt ganska omfattande bildarkiv, mindes alla fantastiska stunder i skogen, ensam eller i sällskap och insåg att – herregud! sådan är ju inte jag! Jag är ju bara en vanlig jägare, sprungen ur en jaktkultur som är helt främmande för andra än dem som växer från samma rot. De allra flesta av dessa har dessutom knappt sett en jaktspaniel, utom våra, och för dem, precis som för mig, är jakthunden ett medel, verktyg om man så vill, för att nå framgång i jakten.

 Själv tror jag att jaktspanieln har nått sin topp i skogslänen. Den tycks inte riktigt klara av att attrahera jägarna. Varför kan vara litet svårt att avgöra, men av tradition är det spetsar och olika stående raser som räknas. I den mån unga jägare kommer till, väljer även de ur dessa raser; spaniels är man skeptisk till. Kanske definitionen av rasernas användning och kulturanknytning diskvalificerar dem för det man anser är jakt. Det är synd, särskilt som en del av åsikterna grundas i fördomar. I dryga tjugo år som vi har hållit på med spaniel har vi för länge sedan vant oss vid att höra dem kallas ”kärringhundar”; att de inte pallar för riktig jakt. Vem vet, kanske har de rätt. Kanske det är vi som inte fattat någonting.

 Ändå, med dårars envishet, lär vi fortsätta med våra spaniels – de är till så bra hjälp för att fylla frysen! – och vi gläder oss åt att det finns likasinnade trots allt, även om en del av dem kommer ända ifrån Skåne för att jaga med oss en kort höstvecka.

 Till sist

Trevlig semester önskar vi er. Vi skall nu ägna oss åt stugan till största delen, kommer att undvika staden så långt det går – när vi nu har chansen! Fisket drar väl också igång litet smått. Vi skall också börja förbereda hundarna för jaktstarten om dryga två månader då vi hoppas att vi som vanligt får besök från spaniellandet Skåne.

 Vi får se när vi dyker upp här igen, men vi lämnar er för nu med några nostalgiska bilder från tidigare äventyr, en liten påminnare om tider som kommer, om det som verkligen räknas – jakt med spaniel. (Lägger också ut en liten veckobild).