Veckans ord

 

Vintern knallar på
Av Stefan Hansson

 Det är inte mycket annat som knallar på dock. Det mest spännande som händer tycks vara vädrets växlingar. Det svänger. Det finns nästan ingen snö, i tätare skog är det barmark. En tid har vi haft smällkallt och nu är vi åter i regn och halka. Det är ett gissel som den gångna natten inte hade hunnit bli så farligt, men den kommande blir inte nådig. Jag är absolut ingen vän av kyla, man blir dum i huvudet av den, men på extremhalka dör man i värsta fall. Tänk om det kunde ligga på lagom tre-fyra minus hela vintern?

 Det finns inte mycket att skriva om, så det här blir kort. Skall bara dela med mig av en syn från häromnatten då fullmånen sken som aldrig förr. Lugnt och stilla steg sex rådjur ut mitt framför bilen och skrittade ut på en åker i månens silversken. Det var ljust nog att se glimten i ögonen på dessa trinda, fullpälsade djur i god kondition. Vintern verkar ha farit väl fram med dem. Kalla mig gärna en hopplös romantiker, men det var en upplevelse som gjorde hela resan mödan värd. Det är lätt att glömma att man faktiskt har ett jobb att sköta, bli sittande och njuta av synen.

 Jobbet känns inte så pjåkigt – ibland. Inte när man får uppleva sådana saker samtidigt som man har betalt för det. Nu gäller det att härda ut i ännu ett par månader då våren närmar sig och ljuset är åter. Kanske kan jag då dela med mig av sådana syner då kameran kommer att vara min reskamrat.