Cippyn Copper, rävhunden!
Jag var bjuden på harklappjakt utanför Lund, de stora fälten jagas av endast en gång om året och av tradition är det alltid Trettondagen .
Det är tillsammans sex gårdar som går samman och vi är totalt ett 30-tal jägare som samlas på gårdsplanen för genomgång. Här är det s.k. Kessel-ring efter tysk modell som gäller, alla går mot mitten och allt skytte sker bakåt när haren har lämnat ringen. Alla här är vana vid denna jaktform och allt fungerar fint och det är dessutom gott om hare.
Vi kommer nu till sista såten för dagen och det är ett stort hardrev som avslutas runt en mosse med vass och täta buskar som alltid innehåller både fasan, rådjur och ibland också "den röde". Vi är tre hundförare med stötande hundar som börjar jaga av vass och rörflen, efter att ha stött flera fasaner kommer jag och Copper fram till en fallen björk, hunden markerar och söker sig in bland rötterna i den stora rotvältan, när hunden försvinner, tittar en räv ut, den får syn på mig och kastar tillbaka in bland rötterna, men där möter den Copper. Kalabalik uppstår och ut kommer räven som ett streck, när räven kommit ut ca 10 meter ser jag hundens huvud titta fram bland rötterna. Jag skjuter räven, som tumlar runt i skottet och blir liggande. Av gammal vana säger jag snabbt apport till Copper , som springer fram till räven, nosar på den, tittar frågande upp på mig; "Är det verkligen meningen att jag skall apportera denna"? Efter ett nytt apportkommando tar han räven i ett fast grepp om frambenet och kanske inte lyfter utan mer släpar in den till husse och visst ser han stolt ut, minst lika stolt som husse!
Att få skjuta en räv på stöt för sin spaniel måste vara ganska unikt! Mer unikt var att vi sköt tillsammans tre rävar i mossen denna fantastiska jaktdag.
Nu har vi ännu ett jaktminne tillsammans, Copper och jag!
Hälsningar
Thomas Andersson, stolt husse till Cippyn Copper.
