Veckans ord
Nya tag
Av Stefan HanssonMed mars tänds hoppet om litet varmare väder. Samtidigt som man känner en viss bävan inför de snöoväder som ofrånkomligen brukar drabba oss så långt som in i april. Som nattarbetande chaufför är snövarningar alltid dåliga nyheter; snö inte bara försvårar – eller i värsta fall omöjliggör – ens arbete som man ju faktiskt vill sköta på ett bra sätt, den dränerar en också på den energi som efter en lång vinter är på upphällningen. Den gångna natten bjöd på just en sådan snöstorm. I kvarteren ser det ut som tunnlar man kör genom. På något ställe körde jag in i en vägg av snö jag inte såg förrän det var för sent. Det finns inga kontraster när allt är vitt. Mars skall vara början på slutet för vintereländet, men det ser vi inte än.
Våra resplaner börjar kännas mer bestämda. Allt är nu förberett – utom min ledighet. Jag känner mig på intet vis oumbärlig; jobbet kan vilken idiot som helst klara av, bara man har klarat av att ta körkort. Det mest kvalificerade består i att få tillräckligt med sömn på dagen för att hindra en från att somna vid ratten på natten.
Några gånger i veckan får vi uppdateringar om Skåne, bl a via chattande med Lena. Skåne drar. Vid midnatt här om sistens fick vi rapport om att hon hade +4 grader och vintergäcken hade slagit ut; jag skulle just ge mig iväg och jobba och termometern stod då på -12 – Skåne drar…
Kollar varje dag på skånska hus på mäklarnas sidor. Vi är förundrade. En del hus är rena sagoslotten för struntsummor! Många av husen ser ut som hämtade från någon idyllisk engelsk TV-deckare i lantlig miljö; ”felet” är bara att de står en mil eller två från närmaste tätort. Jag garanterar att sådana hus skulle få stå många mil från Umeå innan de höll de priserna! Nyproducerade ”skokartonger” i de villakvarter som uppfattas som fina av Umeås medelklass och som ligger på det avståndet från centrum kostar ofta tre gånger mer. Det är konstigt.
Här om natten fick jag en tankeställare där jag körde för tillfället och upptäckte att ett hus hade vuxit upp som en svamp ur jorden under dagen! Jag kunde inte längre vända bilen – som jag brukat göra där – därför att ett monteringsfärdigt hus hade ställts upp under mina sovtimmar! Det är på ett nyexploaterat område som heter Tomtebo (töntigt va!) och där husägarna kan se rakt in i varandras kök. Vilka är dessa människor som är villiga att betala 2-3 miljoner bara för den inre tillfredsställelsen av att känna sig lyckad – på sådana villkor?
Uppdateringar och gästböcker
Vi börjar se litet framåt nu; energin att jobba på med sidan börjar sakta rinna tillbaka. Våra gallerier skall uppdateras med alla veckobilder som ännu inte flyttats in där. Förhoppningsvis vaknar också livsandarna så ”orden” blir bättre.
Vår gästbok har alltid fört en tynande tillvaro. Det är långt mellan besöken och vi har ibland undrat om vi verkligen skall ha den kvar. Så dyker det ibland upp udda hälsningar (som från hajätare på semester på Goa) och gästboken blir litet kul igen. Eller som den från Eivor, Drensche Patrijshondägare i Piteå – gick ni in och kollade hennes snygga hemsida? Alla vi som har hållit på med spaniel länge har antagligen sett hundar som står något ögonblick innan de stöter och vi tycker det är en bra egenskap, man får en sekund att förbereda sig för skottet, utan att behöva underkasta sig hela proceduren med den stående hundens jaktsätt. Eivor beskriver en ras som söker under bössan, men som står för vilt; låter det inte idealiskt? Skulle vara intressant att veta vad ni där ute tycker om det. Jag tycker det skulle vara roligt att se hur det fungerar i praktiken.