Vi har varit i Landet av Mjölk och Honung
Av Stefan Hansson
Bild: Stefan, Annelie och Francisco HanssonDen här så länge emotsedda resan till landet i söder, var jinxad redan från början; när vi steg upp på långfredagen för resan ned till kompisarna strax norr om Timrå hade det snöat hela natten och vi fick vänta på dagsmejan för att våga åka på våra sommardäck. Vi lämnade ett Umeå i vinterskrud, knappast saknat, och inte utan en viss känsla av avsmak.
Vi hade trevligt hos Jens och Eija, men där låg också rätt mycket snö. Jag som har bott där nere i yngre dagar, minns att våren kommer ett par veckor tidigare där och det märktes trots allt. Jag påmindes om ett bra fiske under försommaren av Jens och planer för sådant är diskuterade – det är ju bara ca 25 mil dit. Kanske skulle vi bo i Sundsvall?
Kamikazeanden
På lördagen ilade vi vidare mot nästa stopp hos Maria i Ludvika. Tanken var att vi därifrån skulle få en komfortabel sista etapp ned till Skåne på söndagen, men den Galna Gräsanden från Gävle ville annorlunda. I full fart på vajerräckevägen fick vi denna tegelsten till fågel mitt i synfältet på förarsidan – jag redde upp det, men det blev en hemsk resa fram till Maria med gamnacke som följd eftersom jag var tvungen att kika under splittret. Som tur var stannade anden utanför bilen och rutan ramlade inte in, men jag var täckt av ett glitter av fina glassplitter. Tur var också att jag hade solbrillorna på.
Likt ett skadskjutet bombplan hankade vi oss fram till destinationen för att stiga ur bilen till 19-gradig luftvärme och massor av mänsklig värme hos Maria. Hon tog sedan hand om haveristerna i flera dagar när ingen glasmästare kunde jobba. Det var länge osäkert om vi skulle fullfölja resan. Vi hade jättekul med vår värdinna i skogarna där våren redan kommit och hundlivet grönskade; vi vandrade med hundar, tränade hundar, spanade på djurlivet som Maria guidade oss till – vi är ANDlösa av tacksamhet. Kanske kan man bo i Dalarna?
Bostadskris
Redan på lördagen började vi ringa till den som vi beställt stuga av i Skåne, men han gick inte att få tag på, vilket torde visa att en Ume-bo inte är att lita på. Kvällen innan visste vi inte vad vi skulle komma ned till, men Lena, den Stora Fixaren i landet av M och H hjälpte oss till en mycket bra lösning. Den efterhängsna oturen hängde i, men nu vände det och vi fick några otroligt intensiva dagar som gick alldeles för snabbt, som skulle ha gått för snabbt även om allt gått som planerat.
Hundliv, mat och djurliv
Tyvärr, tyvärr blev tiden för kort för att vi skulle hinna med allt och riktigt alla, men upplevelserna och bilderna blev så många att vi kommer att få göra uppdelningar på flera avsnitt här på sidan. På rapportsidan kommer ni att finna en fin grej om kaninträning, kallad ”Cully Kanin” och kanske litet annat smått och gott, men förstås också en del veckobilder av särskild betydelse.
Tyvärr igen missade vi hundträningen som hölls på måndagen då vi äntligen skulle få träffa en del människor live som vi aldrig träffat förut, inte minst Clara med familj. Claras matte har vi mejlat med hela vintern och som Clara är en syster till Cully hade det varit riktigt fint. Det får väl bli en annan gång.
Vi gjorde dock en heldag med Lena och Thomas (se ”Cully Kanin” på rapporter) och sedan med Lena på Revinge där vi tränade en del annat och pratade och pratade och pratade. På kvällen var det festmiddag på råka hos Thomas med familj – vilken delikatess, tack för den! – och mera prat. Här var även Kugel med som vi fick förnya bekantskapen med och allt som allt blev det till en mycket lyckad dag.
Dagen efter bjöd på mera hundaktiviteter med Lena och middag hos Bert, Nenyas uppfödare som vi inte träffat på några år – där blev också rätt mycket pratat. Kanske skulle det bli litet mindre uppdateringssnack om inte Skåne låg så avsides till…
Sista kvällen med gänget förlades till Cajsa och Sylvias lilla oas i det Skånska kulturlandskapet. Få ställen i tillvaron har en sådan förmåga att sänka pulsen på besökaren som deras hem i den mellanskånska bygden. God mat och gott samspråk hör förstås till och bidrar också till att vi önskar oss tillbaka till Skåne redan när vi kommit hem till ett iskallt, inte särskilt vårlikt Umeå där det åter är långkalsong på. KANSKE vore det något för oss att bo i Skåne.
Ännu en oas
Där vi slutligen fick bo, var hos en gammal god vän där vi bott förut och detta tillägnar vi ett särskilt kapitel i detta ”ord”. Janne bor i utkanten av Sjöbo med milsvid utsikt från sin höjd. Den allmänna uppfattningen är att Skåne är så platt, något som inte märks här, något som Ume-bon skall tala tyst om som själv bor vid Sveriges största slätt som verkligen är platt – vad det nu skulle vara för fel med det, men det framställs ofta som något mindre bra.
Vår vän har inte bara en fin vy utanför fönstret, hans gård ligger bredvid en bokbacke som snart kommer att skimra av grönt, nyutslaget löv i silverpelarsal. Nu blommade vitsippor och gulsippor samman med vårlök och annat. Här kryllar av vilt: rådjur, dov, hare och stroppiga fasantuppar. Janne säger att både fasanstammen och rapphönsen på marken är självföryngrande och av dem skjuter han bara ett fåtal fasantuppar och rappisar inte alls. Därför trivs vi så bra med Janne; p g a hans starka jaktintresse visserligen, men också för hans allmänna naturkänsla som han så gärna tar med oss ut att dela. Vi fick oss en visning av vildsvinsspår och info om deras liv, men också promenader för att spana efter glador, harar och rådjur. Alldeles intill huset sprättade en urtjusig fasantupp runt och sådana har vi studerat förr på hans marker – även över ett bösskorn.
Vi hade en raljant, gemytlig diskussion huruvida det var sommar eller ”bara” vår ännu och för skåningen finns det något som heter vår medan den hos oss är så kort innan den kalla sommaren tar vid, att den knappt märks. Själv påstår jag – med bestämdhet! – att det var sommar när det var grönt överallt utom på träden och det stödjer jag på att värmen de hade, trots den kalla östan, är ganska normal sommartemperatur under långa perioder i Umeå. I själva verket framstår det som stor klokskap att byta den kalla Norden mot en tillvaro i Skåne! Vi lämnar er för denna gång med några bilder från Sjöbos sköna nejd, skåda och förundras!
