Bättre en fågel på hårddisken än tio i skogen
Av Stefan Hansson
Bild: Annelie och Stefan HanssonDet är en spännande tid nu; överallt fågel. Morkullorna flyger som galna över tomten och i lördags morse satt en järpe i en al vid uppfarten. Orrarna spelar i kapp med ugglorna i sena kvällen och tjäder- och orrhönor syns överallt. Som vanligt gör vi massor för att få mera bilder, något som inte alltid är så lätt – har ni tänkt på att fåglar faktiskt flyger?!
Så t ex kom vi på några orrtuppar som hade tänkt spela på ett gammalt timmeravlägg, men de drog som avlöningar – alla utom en som satte sig i en topp. Det hade nog inte varit alldeles hälsosamt om det varit jaktsäsong, nu bestod faran i en kamera och det är sannerligen betydligt lättare att skjuta en orre på riktigt än med den. Tjäderhönor lyckas man med ibland – som den förra helgen – men nu blev det litet si och så med det. De stack så det glödde i stjärtfjädrarna bara för att gömma sig bland risigt barr och då blir inte bilderna något vidare – ja, ni ser själva!
Visst är det kul att se mycket fågel, men nog är det fint att få några på bild också och dela upplevelsen med er andra därute.
Spanielträning
Myggen har dragit igång för året och snön var borta, det mesta i alla fall. Det är hur enkelt som helst att hitta kvardröjande snöfläckar, men det går att träna. Dock inte vattenträning, det är för kallt och det får vänta några veckor.
Cully som blivit allt bättre på hemmaplan, hade litet svårare uppe i det spännande Träsket – det är bara så kul där! Klart att stadgeträning går sämre när man är så yr som hon och det luktar järpe och morkulla överallt, men det var förstås till nytta vid fältträningen. Den hunden går så kottarna flyger, inte så illa heller om jag får säga det själv. Hon är vår första hund med den sortens kropp och därmed sök och även om det är fint och bra så bränner det nog mer energi hos hunden. Hon går lägre och slingrigare än någon annan hund vi har haft eller har; de språngar – nog så jobbigt – men har man lätt kropp så är det nog inte så tungt.
Ändå har Cully en imponerande ork, även om det ständigt hänger kvistar och gräs över nosen som hon plöjer sig fram med. Det blir nog bra vad det lider och just i det här stadiet är det så skönt att se henne lyda pipan, andra kommandon och ha en så bra stopp när det begärs.
Nästa helg blir det inte att åka till Träsket. Vi har blivit ombedda att hjälpa till vid en uppfödarträning. Det blir idel jaktcockrar och där blir Cully katten bland hermelinerna, men det blir nog bra med det. Huvudsaken är att vi – förhoppningsvis – kan bidra med något matnyttigt, fast vi är inbjudna även för att träna vår entusiastiska lilla hund. Väl mött nästa måndag, får ni se hur det gick. Hoppas det skall bli X-tra X-klusivt!!
