Träningshelg med norrländska cockermaffian
Text och bild: Stefan HanssonSom enda närvarande springerägare var vi med denna roliga och väldigt nyttiga helg med kennel X-paws, Helena Johanssons uppfödning. Aktiviteterna var förlagda till fredag kväll och hela lördagen med fältträning, apportering, litet allmänlydnad, avslutad med en litet lättsammare agility- och dummykastartävling med åtföljande grillning och eftersnack.
Det är tveksamt om vi någonsin förut har sett en sådan ansamling av jaktcockrar i våra trakter. Hundarna var från båda de kullar Helena har haft undan X, de flesta boende i ume-trakten. Bara en kom långt ifrån – inte söderifrån för en gångs skull, utan från Haparanda. De yngsta är inte året och ålder och skiftande erfarenhet gjorde att alla cockrar, samt Cully, stod på olika nivåer träningsmässigt och träningen lades förstås upp därefter. De äldre hundarna, mamma X, Nenya och Tezla gjorde bara små inhopp; de som träningen alltså koncentrerades till var hundar på mellan ca ett år och tre. Det räckte fuller väl; både förare och hundar var trötta på allvar när vi var klara.
Efter fältträningen på fredagen koncentrerades på lördagen verksamheten till apportering, skotträning, fasthet o s v. Snart kom viltet fram och vissa hundar, de yngsta cockrarna och en ännu rätt oerfaren Cully, fick testa sig fram eftersom, men som förarna var en fokuserad skara gick det riktigt bra – utifrån den nivå hundarna befann sig på. Ett stort fält med dummies i mängd som förarna turvis fick skicka sina jyckar att hämta, avslutade den delen av lördagens träning och nu gick alla hundarna med stor entusiasm in för övningen. Här hade stora framsteg gjorts, sådana som kan vara litet svåra att nå när man tränar solo i vanliga fall. Gruppträning är bra! Särskilt denna gång med Helena som initiativtagare och som i vardagslag är lärare och professionell utbildare på hund på Forslunda här i Umeå. Nu när X återigen är parad, förhoppningsvis dräktig, önskar vi Helena lycka till med ännu en kull ivriga små cockervalpar.
Den avslutande tävlingen gav plats för skratt. De flesta hundarna hade liten eller ringa erfarenhet av agility, men de snappade förvånansvärt snabbt upp idén – även om det blev tokigt och likt ibland. Ändå var det intressant att se hur ett samspel mellan hundar och förare lockades fram och det är ju det vi vill ha – samspel. Dummykastartävlingen, där hundar också involverades, gav upphov till ännu mera skratt och blev en fin avrundning på helgen innan frossandet började. Vi tackar ALLA för en trevlig helg och vi hoppas att vi kan samlas ytterligare några gånger under sommaren för mera träning – för det här var bra!
Hur gick det då för Cully?
Jo, ganska hyggligt tycker vi. Hon är ju het som en skånsk kamin, men många timmar av väntan, omväxlande med skarpa uppgifter, fick henne nog att lära sig ett och annat om koncentration. Hon går hisnande hårt, så där så man undrar hur i herrans namn det skall gå att få hejd på henne, men mitt i all galenskapen finns en hård kärna av fokus som gör att hon utan större problem går att hålla inom gränser. Det är tur att hon har en så cool förare…
En av hennes stora styrkor är hennes förmåga att skopa upp vilt och leverera det i handen utan krångel; det är ingen skillnad på om det är en dummy eller en fågel – in skall den! Ibland greppar hon väl inte så snyggt, men det har hon liksom inte tid med alla gånger när hon vill tillbaka till matte så fort som det bara går och i detta stadium av hennes utbildning är ju det allra viktigast. De som är ansvariga för att Cully fick se dagens ljus behöver ännu så länge inte oroa sig för hennes utveckling – det finns hopp!
Claramaja och Marmeladhumlan
En av våra favoritbloggar heter enligt ovan (finns som en av våra länkar). Den som skriver, Camilla, är matte till en av Cullys systrar som bor i Blekinge. Det är en blogg som man kan hitta litet av varje på; mat, trädgård, ungdomsfotboll, fiske, jakt och så – det som är allra bäst – syster Claras ystra upptåg. (Kolla t ex ”speed drinking” av 16 maj!) Vi kan riktigt se henne för vår inre blick – kanske för att vi har en likadan själva.
Det som är så fint är att matte och husse så ofta tycks ha kameran nära till hands; Clara är med överallt och det hela förevigas för blogg och framtid. Sinnesnärvaro och bildsinne går hand i hand och, jag lovar!, har man haft en dålig dag på jobbet och behöver muntras upp kan ett besök på ”Claramajas” vara av oskattbart värde. Det är helt enkelt trevligt med en hemsida/spanielblogg som vågar vara litet laid back och uppsluppen, inte så strikt och prestationsinriktad och dessutom handlar om annat än spaniel ibland.
Här finns också den andra sidan med t ex träningsbilder i lövskogar på vitsippsmattor. (En god vän här i Umeå, som är från Kalmar, talar lyriskt om Blekinges ädellövskogar). Ibland syns också bilder av en kust som lockar till besök – skam till sägandes har vi aldrig varit i landskapet ifråga.
I centrum står ändå den oförlikneliga Clara; bloggen andas värme och där finns en glimt i ögat som inbjuder till nya besök. Ha det bra Clara, och hälsa matte och husse!
