Inte helt perfekt
Av Stefan Hansson
Bild: Annelie och Stefan HanssonDet är skönt att stanna i Träsket med hela familjen samlad under flera dagar. Vi kom upp på måndagen för att ha gott om tid att njuta, greja med gården, men framförallt fiska. Det gjorde vi, alla dagar utom en, men med mycket klent resultat. Nog hade vi säkert kunnat roa oss mer med gäddor om vi hade ansträngt oss för det, men det ligger inte för oss och det var också länge sedan vi slutade låtsas att gädda går att äta. Några sådana fick vi, men abborrarna lyste nästan helt med sin frånvaro. Vid ett par tillfällen något enstaka napp, någon som följde med in men vägrade ta betet. Frustrerande eftersom vi såg att det var sådana där riktigt bamsiga ena som vi brukar få när det funkar.
Det sägs att abborren är en riktig vackerväderfisk; det skall vara högsommarvarmt och soligt för att de skall ta. Eftersom vi hade så kallt kan det dåliga fisket ha berott på det. Vi vet i alla fall att blommor frös bort i rabatter, att en av våra ekar nöps av nattfrost – på dagarna nådde tempen knappt över 12 grader. Vädret var annars ganska soligt – litet regn – men kallt ändå.
Annars var det fint nere vid tjärnen; humlor surrade över den nu utslagna skvattramen, sländor yrade omkring på vattnet, annars ett gott tecken för abborrfiske. Nog hade det varit fint med litet färsk storabborre; nu fick vi nöja oss med sill (jodå, den fanns med som backup!), grillat och litet annat smått och gott, som svamp som vi hittade i frysen. Tillsammans med grillat blev det riktigt bra med stuvning på Karl-Johan och kantareller. Provade förresten att grilla en hare och det blev också ganska bra.
Invaderade av ekorrar
Som vanligt hade vi en järpkull runt gården; här infördes raskt totalt hundförbud utanför tomtgränsen. I bräken och högört är det nästan omöjligt att få bra bilder på ens de vuxna fåglarna som försvinner helt i grönskan fast de är bara några meter bort. Kycklingarna var som vanligt många, i storlek mellan sparv och humla, men de måste ha varit minst tio dagar gamla för de flög undan och uppslukades helt av samma grönska på marken eller i träden dit de med lätthet tog sig.
I aspdungen utanför potatislandet har vi i många år haft en uggleholk som bara en gång varit bebodd av (pärl)ugglor. Misstänker att det var i den ekorrkullen var ”kläckt” för plötsligt var vi invaderade av ekorrungar knappt större än möss – fast med ludnare svansar.
Vi kom hem från fisket när det på spaden som stod vid trappen satt en sådan där liten en, illröd. Medan vi satt och tittade kom ännu en målmedvetet springande från skogen med kurs rakt på oss och ännu en sprang in i farstun. Man kan undra vad de skulle in i huset att göra, men det var mycket uppskattat av våra hundar som vaktade innanför grinden i köket!
Djur överallt
På nätterna tjoar duvor runt omkring – när de inte trampar runt på gården. Morkullor inbjuder hela tiden till dubbléer där de flyger rätt över vår gård. Synd bara att politiker med egenintresse att förbjuda sträckjakten ännu får råda. Svenska folket lär inte bry sig; de allra flesta vet säkert inte att det finns en sådan fågel. Det är dem politikerna säger sig representera. Om det fanns något förnuft kvar i svensk politik skulle jag själv stå där denna kväll och skjuta några kullor, helt utan påverkan på en total stam på flera miljoner.
Även denna sommar har grannen en harkull runt gården. Tyvärr springer det omkring en stor räv där så det är inte säkert att dessa harar har någon framtid.
Insekter såsom flygmyror, getingar och mygg och knott är mest till besvär, men det finns andra som är desto mer välkomna, olika fjärilar. Vi har ibland aspsvärmare och ligustersvärmare som tycks gilla syrénblommen. Eftersom syrénen inte börjar blomma än på någon vecka får vi nog vänta på den, men igår hade vi en makalöst vacker makaonfjäril på besök. Den är ingen raritet, vi ser någon eller några varje sommar, men helt vanlig är den ju inte. Än svårare är det att få bra bilder på den, men här ser ni en som är rätt hygglig. I den mån spanielfolk intresserar sig för sådant.
Fiskare, stora och små
Vädret var långt ifrån perfekt under veckan, men visst är det typiskt att det blir varmt och fint på hemresedagen? Gårdagen var verkligen fin och vi fick gäster som – mot inrådan – kom för att prova fiska, Andreas och döttrarna Alice och Alma.
Någon fisk fick vi inte nu heller. Det uppstod bilproblem (ingen gräsand och inte vår bil), maten var slut och det var hög tid att åka hem, men omständigheterna gjorde saken mer komplicerad än den borde ha varit. Nåja, vi fick mer tid att umgås – och vi hade i alla fall tur med vädret. Alltid något att vara tacksam över!
