Veckans ord
Comeback i flygande fläng!
Av Stefan HanssonI fredags var det dags för ny provtagning på Nenya; den veterinärmedicinska framgången var ett faktum. Hematokritvärdet var helt inom gränserna, hb-värdet ännu något litet, litet högt, 185 och högsta godkända är 180. Jag tror veterinären såg lika glad ut som jag, vi har ju hållit på med det här ett tag. Om en månad skall vi prova igen, men som det ser ut nu bör det sjunka ännu mer till dess. Just nu är Nenya frisk, vilken julklapp! Kan väl erkänna att hon inte bara är en skön juvel, utan också husses ögonsten.
Detta skulle firas också så vi stannade på Kulla på vägen hem, (för den som inte vet, en stor och rymlig tallhed i utkanten av Umeå) och det firandet fick en extra bonus – Nenya drog igång en tjäderhöna. Det var en fin comeback! Hunden som inte gjort någonting på så länge drog naturligtvis efter, vände när jag visslade, men oj! vad lycklig hon var! Tänk det var jag också; puristen må rynka på lilla näsan, men för mig som varit tveksam om hon någonsin skulle komma tillbaka till skogen, var det bara härligt att se och uppleva. Hunden lever och har hälsan – vad gör det då om hon unnade sig litet extra roligt?
Just nu är det inte lydnad som har högsta prio, utan det är att bygga upp muskulatur och kondition. Hon är betänkligt tunn, främst i frampartiet, något bättre i bakdelen, men det syntes att hon var litet vek. Det blev litet åt jämfotahållet, vändningarna var inte så snabba och hon hade inte det rätta, lätta flytet i sprången (förutom då hon fick flygande stimulans av en tjäder). Det kommer att ta tid att bygga upp henne igen efter ett halvår i nästan total stillhet, men vi kommer dit; redan igår, söndag, såg hon lika kraftfull ut som i fornstora dagar. Det berodde utan tvekan på dofterna av järparna som håller till längs den lilla skogsväg vi brukar gå en bit från bostaden. Målet är att kunna jaga små svängar med henne till hösten; hon är ingen ungdom längre, men heller inte lastgammal så minst en säsong till med i alla fall lättare jakt hoppas jag få. Nenya är en jakthund och det skall hon få vara så länge hon orkar.
Fasanbjudningen
Barmark och gröna ängar i december är vi inte vana vid, men så såg det ut då vi jagade oss fram längs sjöstranden på lördagen. Det fanns inte så många fåglar och som vanligt var de lika skygga som orrar, jakten fick alltså skötas litet listigt för att kanske lyckas någon gång. Jaktvärden hade koll på sina fåglar och skötte det hela så gott det gick. Min enda skottchans kom när en såt drevs av med bösslösa hundförare då värden visste att fåglarna skulle flyga upp i skogen ovanför. Den sista fågeln jag såg var en gammal listig tupp som landade innan han hade hunnit fram till skyttekedjan och den återfanns aldrig senare heller. Antagligen hade den löpt undan i mark som inte söktes av efter det.
Tidigare hade en höna kommit svepande genom skogen på låg höjd, en som jag provade skott på men i denna typ av tät skog som vi normalt söker orre i, var det förstås ett skott som gick ”mellan rompa och skogen”. Egentligen var det bara bra för när vi sedan sökte upp den fick värdens jaktcocker en fin stöt på den uppe på klipphällarna, den påsköts och damp några meter framför Cully som fick stadgeträning och vid det efterföljande litet kniviga eftersöket fick en annan gästs jaktlabbe arbeta in den där den gömt sig en bra bit undan. På så sätt fick tre olika hundar träning på den enda fågel vi lyckades fälla under dagen.
Säsongen är definitivt på upphällningen nu. Kanhända blir det någon jaktdag till, men snart är det dags att göra patron ur tills vi börjar om vid nästa premiär. Underbart är kort sägs det och fast vi i själva verket har fått mer jakt i år än på länge, så har den precis som andra säsonger rusat undan så vi knappt vet var den har tagit vägen. Vi får trösta oss med att fler kommer.
Konsumtion, jobb och klimatdebatt – hur skall vi ha det?
Förra Veckans Ord skrevs litet i affekt. Vanligen får vi knappt några reaktioner på det som skrivs här, men denna gång kom faktiskt några. Glädjande nog med budskapet att de höll med om det som skrevs; det skänker visst hopp om mänskligheten! Kanske är det nyttigt att ibland låta irritationen löpa iväg med en. Skall försöka att kort utveckla vad som irriterar mig så.
Francisco fyller år i december, denna gång sexton och vi tyckte han förtjänade en ny TV istället för det tjugo år gamla skrälle han haft. Han fick en helt liten, billig 19-tummare och den köptes på Media Markt där vi också passade på att titta på och drömma om litet nya kameragrejor. I samtal med flera försäljare fick vi då veta att det inte var meningen att de skulle ha någon vinst på produkter som TV-apparater, datorer och kameror – nå, är inte det puckat i alla fall!? Jo, vinsten tas in på andra sektorer, men för att stå upp i konkurrensen med andra kedjor har det blivit naturligt att göra så här; konsumenten får mer pengar över att handla för och de politiska krafterna nickar uppmuntrande för det är ju konsumtion tills vi stupar som gäller. Sänkta skatter för dem som har arbete på bekostnad av dem som inte har det och på så sätt skall den ekonomiska tillväxten tryggas – även på bekostnad av de små butiker som MÅSTE ha en vinst på varje såld enhet för att inte gå i konkurs.
I dagarna har Ericson varslat tusen personer i Gävle därför att – fick vi veta – de har gjort misstaget att tillverka så hållbara grejor att det inte har funnits något behov av att köpa nya. Vad lever vi i för värld? Desperata klamrar vi oss naturligtvis fast vid våra jobb och därför måste hela tiden konsumtionen stimuleras för att jobben skall finnas kvar. Ser på TV-reklamen att nu kommer ”extended versions” av filmer på blue-ray istället för på dvd för att vi skall behöva köpa en spelare som tar dessa, samtidigt som man betonar att våra gamla dvd-skivor fungerar utmärkt i den modernare blue-rayspelaren – infernaliskt uträknat! Vi manipuleras hela tiden, men det betyder inte att vi behöver gilla det.
Det intressanta är att precis nu har man hållit klimatkonferensen som en gång för alla skall frälsa oss och där samma fåvitska klantskallar till politiker har ägnat massor av tid och kraft på att förmedla budskapet att vi nu måste dra ned drastiskt på konsumtionen. Skall bli intressant att se hur de har tänkt sig att lyckas med den pedagogiska uppgiften. Allt sunt förnuft pekar på att det är den väg vi måste gå, men tyvärr tror i alla fall jag att den generation som blir svårast att omvända är just den som vant sig vid att få allt den pekar på; den unga generationen. Som föräldrar vill vi ju inte framstå som mindre solventa, vilket ungarnas kompisar i så fall inte försummar att påpeka, och det är den generationen ”som skall ta över” som det så fint brukar heta.
Det finns massor att tycka till om i de här sammanhangen, kanske återkommer jag till dem, men jag skall bara avsluta med att påminna om att redan i det gamla Rom hyllade man insikten: bröd och skådespel åt folket! Avsikten var förstås att passivisera folket, hålla det fogligt och förnöjt. Inte mycket har ändrats, men nu heter det: snacks och dokusåpor åt folket! Tänk på det nästa gång ni förtvivlat söker igenom TV-tablån för att hitta något enstaka program som faktiskt är sevärt…