Jul, äntligen!
Av Stefan Hansson
Bild: Annelie HanssonSå tycker vi i alla fall. Andra man talar med säger sig hata julen. Som skäl brukar anges krav man inte orkar leva upp till, stress som blir svår att hantera, några kryper i krok och vägrar erkänna julens existens, andra sliter halvt ihjäl sig för den i mer eller mindre lyckade försök att trots allt leva upp till kraven. Utan att få ut något av den själv, för det hinner man inte. Synd, den tillbakalutade julen behövs mitt i kalla, långa vintern.
Antagligen är det också kraven som försurar våra liv, inte i första hand andras krav på oss, utan våra egna; vi säger till oss själva: nu är det banne mig jul och det är det bara en gång per år, så njut för h-e! Inga vidare förutsättningar kan tyckas. Vem vill känna sig tvingad?
Givetvis är inte höga förväntningar begränsade bara till något så enkelt som julen; det kan gälla orimliga sådana på det där nya jobbet, spanieln som man innerst inne vet inte är det allra bästa ämnet, men man sliter ändå med träning och åter träning. Kanske borde vi litet till mans ompröva oss själva och vår strävan efter det perfekta – i allt vi gör – och istället försöka leva i nuet, efter de förutsättningar som ges. Kanske borde vi på juldagens morgon filosofiskt konstatera att årets mest magiska dag gick lika fort förbi som alltid, men att vi kan glädjas åt att vi har familjen samlad runt oss, att våra snälla hundar är friska och krya – och nu vill de ut. Njuta av en ostressad hundpromenad när alla är lediga och hemma.
På samma sätt kan man se på jobbet; de flesta jobb är inte särskilt spännande, ta det för vad det är – det är långt ifrån alla som ens har ett jobb. Var nöjd med den där fågeln i handen, istället för att gräma dig för att hunden gick efter litet, eller att den slarvade litet med apporten. Fågeln är ju inte söndertuggad, så hunden har ju inte bara gjort fel.
Förutom julefrid och vila tillsammans med familjen, räknas all maten högt. Av alla de sju dödssynderna är frosseri den mest attraktiva! Mat är mat och vi skulle tvivelsutan klara oss lika bra på vardagens korv och makaroner, men julmiddagen är en ritual med långt äldre anor och föreställningar än dem vi idag antas bekänna oss till. Långt före kristen tid firades midvintern och vändningen mot ljusare tider, vi behöver den markeringen.
Själva behöver vi inget skäl för att njuta ohämmat av skinka, köttbullar (gjorda enligt min skånska mormors gamla recept!), Annelies goda sill, gravad lax o s v. Vi håller ett ganska enkelt bord där det som blir över kan integreras i mer vardaglig mat, allt för att inte behöva kasta bort sådant man hunnit ledsna på. Den där gamla halvtorra skinkan blir t ex utmärkt i mellandagarnas gratäng och pyttipanna – och på så sätt behöver man heller inte åka och handla alltför snart igen. Roligare kan man ju ha.
Snart är vi där. I Umeå blir det en vit jul. I mitten av förra veckan rasade det ned någon decimeter torr kallsnö. Har även snöat sedan i går kväll, men det har -8 grader så snön är så där luftig och lös. Vi får hoppas blidvädret kommer tillbaka snart så snön sjunker ihop litet. Ser på SMHI:s snödjupskarta att hela landet nu är snötäckt och det känns gott att veta att det vänder detta dygn, vänder mot en ännu beklagligt avlägsen vår. Vi går mot nya tider trots allt, vi ser framåt, först mot julen, men sedan mot längre och ljusare dagar. Vi har tänkt ha en strålande jul – den bästa hittills! – och vi hoppas er blir lika fin!
Till er alla, från oss i Umeå – GOD JUL!
