Härlig Hälsosam Harmonisk Hund-Helg
Av Stefan Hansson
Bild: Annelie och Stefan HanssonDet blev en sådan där riktig Disney-jul med snö och mera snö varje dag. Vissa dagar var det litet för kallt för köldkänsliga hundtassar, andra medgav fina skutta-i-snön-promenader, sådana med gamla sticka-huvudet-i-snön-och-frusta-tricket. För oss stinna människor var det inte heller fel att komma ut i skogen en stund. Vi må bo litet enkelt i änden av vår radhuslänga, men vi har vida skogar och ängar bara bakom knuten, så det medger fina svängar i friska luften bakom svängande svansar. Tyvärr blev dock hundsvängen inställd efter lördagen då det efterföljande natt vräkte ned snö i sådan mängd att det är helt osannolikt. Hundarna försvinner under snön. Några veckor sedan hade vi gröna gräsmattor. Det känns som om det räcker med snö nu, ändå fortsätter det att snöa lika mycket. Så vitt jag minns har vi inte haft så här mycket snö, vid den här tiden på året, sedan vintern 80/81 då jag var anställd som snöröjare på bangården i Vännäs. Vintrarna har blivit kallare och snörikare från mitten av innevarande decennium. Det är med saknad vi tänker på de sexton i rad firade jular och nyår vi hade i Träsket förut. Det går inte att hålla värme i ett gammalt gistet torp på landet när tempen mestadels ligger på -20 och långt under det. Synd, det är på landet man vill vara.
Knasbollar och snöbollar
Som framgår av bilderna var det mycket svansar uppåt sträck! Man blir full i skratt av att se knasbollarna ta i med hela kroppen när de tar sig fram i djup och lös snö – undrar om de inte rent av använder svansen som hävstång! Snö syns ju inte så mycket på vita springrar, men Tezla ser ut som en sådan där brun pingvinunge som det har snöat på; det visar hur väl både pingvinens fjädrar och Tezlas päls isolerar mot kylan; släpps ingen värme ut smälter inte snön. I tassarna smälter dock snön och blir till is som De Tre sedan slänger sig ned på hallgolvet för att hysteriskt noppa bort när vi kommer in.
Allra roligast är förstås att återigen se Nenya skutta med gänget. Det blev en lång konvalescens, tagvis litet orolig innan vi visste vad det var och hur det skulle gå, än kan förstås mycket hända, men just nu mår hon så bra som aldrig förr. Det tackar vi för.
Julgransbollar
Planen var att – som alltid – ha en lugn och värdig julhelg med julgransbollar och en och annan ”guvernant” som glittrar runt fönstren, god mat och familjefrid. Ingen särskilt svår uppgift för tre vuxna personer, men så blev det också precis som vi hade tänkt.
Några vardagar att kämpa igenom innan nästa helg slår till. Lika många dagar ledigt för alla igen och vi får försöka göra den lika fin. Bara för att vi lägger ännu ett år till tabellen innebär ju inte det att saker och ting per automatik blir bättre – men det känns ändå alltid så av någon anledning. Snart nog kommer det också att märkas att ljuset är på väg tillbaka. Vi hoppas ni har haft en lika fin julhelg som vi, återstår bara att önska er ett riktigt
Gott Nytt År!
