En solskenshistoria i vintermörkret
Av Stefan Hansson
Bild: Annelie HanssonAtt slitas mellan oro och lättnad för sin hund under ett halvårs tid är något man gladeligen kan vara utan. Att ha fått den oroande diagnosen tumör i mjälten som sedan visar sig vara en blodpropp när den analyseras och sedan tvingas tackla en nästan okänd sjukdom med hältor orsakade av nya små proppar, äkta polycytemi, till att sedan få den nya diagnosen anemi, är helt enkelt inte kul. Detta verkar nu ligga bakom oss. Kan ni därute förstå hur lättade vi är? Givetvis får vi hålla utkik efter försämringar, t ex kan kanske blodvärdena stiga till farliga nivåer igen, men nu vet vi i alla fall hur problemet skall tacklas, känna igen symtomen och få hunden under behandling i tid.
Provsvaren från SLU har kommit och de visar att vår hund mår mycket bättre än det skrämmande värstascenariot; kollapsad benmärg eller leukemi, båda följdsjukdomar som har varit högst reella hot. Nu visar provet att hennes viktiga värden är nästan helt normaliserade och fortsätter nu på rätt väg. Nivåerna av trombocyter, blodplättar – de som styr koaguleringen av blodet vid sårskador – är något förhöjda dock, men om de stiger till för höga nivåer kan det tydligen avhjälpas med medicinering med salicylsyra. Vi har hört talas om ytterligare ett par fall av polycytemi där den gått för långt; Nenya har klarat sig, det gjorde inte de andra hundarna. Vårt råd är att söka hjälp vid konstiga symtom som svimningar och kramper tillsammans med högröda slemhinnor. Avfärda det inte bara som överansträngning eller uttorkning. Sjukdomen är förvisso synnerligen ovanlig, men INGEN vill vara med om detta på sin hund – tro oss på vårt ord!
En mindre dramatisk åkomma har för övrigt drabbat Nenya. Hon har haft väldigt rinniga ögon en tid, något som hamnat litet i skymundan p g a den mer allvarliga åkomman. Vi har gissat att det har berott på hennes ständiga jakt på skatterna som göms i snön, hennes plogande och frustande med huvudet mestadels under snön. Tårarna flyter i strida strömmar och kylan gör det säkert inte bättre och vår veterinär ordinerade något som heter ZilkEye (för både människor och djur och säljs receptfritt hos optiker och på apotek) och det verkar som om det hjälper. Kan kanske vara ett tips för någon som har råkat ut för samma på sin hund.
Vi känner som sagt stor lättnad – och tacksamhet mot vår duktiga och envisa veterinär som under det här halvåret har vänt på varenda sten för att nå en lösning. Tacksamhet också för det faktum att vi har universitetet och SLU i vår stad. Ibland är det inte så dumt att bo i moderna, civiliserade, nordliga Umeå med traktens kvalificerade djursjukvård!
Det verkar onekligen som om hemulen Nenya kommer att hänga med ett tag till. Vi skall låta göra en hälsokontroll på henne till sommaren och om vi får grönt ljus för jakt till hösten skall hon också få jaga av hjärtats lust. Det är en nåd att stilla bedja om!
Tjära du!
Det står en doft av tjära om Tezla dessa dagar. I alla år har hennes tassar haft en tendens att spricka sönder från kanterna på trampdynorna. Den här kalla vintern har gått extra hårt åt dem så hon har haft besvärligare än vanligt. Tassalva som har tillhört hundapoteket i alla tider är en huskur som hjälper och skänker en frisk doft åt hunden.
I helgen har vi gynnats av nollgradigt väder, en smula sol också. BANZAI! sade Tezla och kastade sig ut i den djupa snön! Nåja, det gjorde de väl alla, men Nenya håller litet på värdigheten och Cully är snarare den som ”hänger på” Tezla som leder deras busande. Det är härligt att se dem härja och det är en lisa att märka att dagarna börjar bli ljusare – vi börjar se framåt mot vårvintern om någon månad. Efter ett par gräsliga vintermånader är det skönt att låta jyckarna motionera varandra för själva tar vi oss inte långt utanför vägarna i den djupa snön. Vintern är och förblir en prövning, den kan bara vara dålig eller något mindre dålig.
Det återvändande ljuset på all snön aktualiserar förstås ett annat problem; Tezlas ögon. Ändå var det med en känsla av positiv överraskning vi lade märke till att hon inte kisade fullt så mycket i det starka ljuset som hon har gjort förut. Hennes ögon har utan tvekan blivit något bättre. Det känns inte så sannolikt att hon kommer att slippa solbrillor, men all förbättring av hennes ögon är naturligtvis bra. Tezla som fyller nio i april är inte purung längre, men bortsett från ögonen lika vital som Nenya är med sina problem. Än slår det gnistor om de gamla fröknarna, än planerar vi för den kommande jaktsäsongen – det skulle inte förvåna oss om de hänger med ett tag till!
