Veckans ord
Arkiv för veckans ordPresentation av Björkarnas Stad
Av Stefan Hansson
Bild: Annelie och Stefan HanssonDet är vinter, kvicksilvret dras fortfarande beslutsamt ned mot -20. Det finns inte så mycket att skriva om, hundarna fryser, vi fryser och vi väntar, väntar på våren. Eller det som gäller för vår här i norr. Övergången från vinterliknande förhållanden till försommar – den som kallas ”vår” – har en tendens att skynda förbi så snabbt att vi knappt hinner märka den. Den där perioden då sippor blommar och olika fruktträd slår ut i något slags turordning, saknar vi nästan helt. Dels växer här inga sippor naturligt, av fruktträd främst äppelträn, dels har vi som sagt ingen lång smekmånad innan vi vadar till fotknölarna i snabbväxande försommargräsmattor. Ändå brukar man inte behöva söka länge innan man i skogarnas skuggpartier finner gott om kvardröjande snödrivor.
Det slår mig att vi knappt någonsin har beskrivit vår stad här på sidan. Träsket känner våra besökare ganska väl till skulle jag tro, men Umeå, Björkarnas Stad; vad vet ni om den?
Hårda fakta
Umeå är en av landets största städer sett till befolkningsmängd, ca 115 000. Staden är den 12:e största i landet och den expanderar i folkmängd, tyvärr till stor del på inlandets bekostnad. I det tysta avfolkas inlandskommunerna för varje år, men i Umeå grävs det och byggs som aldrig förr; redan stora köpcentra begåvas med nya aktörer, vägar och gator byggs om, bl a skall vi äntligen få en ny och välbehövlig E4-dragning förbi staden. Umeås luftkvalitet hör till de sämsta i landet, alla är ense om att vi behöver få genomfartstrafiken omdirigerad, men tills nu har varje förslag alltid mötts av massiva protester. Kan tyckas märkligt i dessa tider med ett helt nytt miljötänkande. Att ta sig genom staden i rusningstrafik är en plåga, för vår familj är resande till och från jobb och skola med buss det självklara valet.
Björkarnas Stad är också Protesternas Stad. När LKAB i Kiruna ber om att få flytta staden för gruvans skull svarar kirunaborna: Hur långt? Kiruna är beroende av framåtskridande för sin existens. Umeå behöver naturligtvis också anpassas efter nya verkligheter för att stå sig väl för framtiden, men här skriks det: aldrig! Ett bra exempel på detta är den mångåriga förseningen av Botniabanans byggande, men nu öppnas den äntligen för trafik till hösten. En ny och viktig pulsåder till staden öppnas och med snabbtågets hjälp nås t ex Hufvudstaden på bara några få timmar. Möjligheterna till säkrare arbetspendling söderifrån ökar dramatiskt och med vår splitter nya rangerbangård kan den tunga trafiken flyttas från E4:an till ett snabbare och säkrare järnvägsspår. Den befintliga utrymmeskrävande och bulleralstrande 1800-talsbangården försvinner från centrum och lämnar plats för viktigare användning. Umeå är på rätt väg, här händer saker och sköter makthavare och marknadskrafter sina kort, borde Umeå kunna bli en ort att räkna med.
En viktig aktör är förstås Umeå universitet som hör till toppskiktet i landet, bemärkt på flera områden, bl a inom medicinsk forskning och miljö. (Personligen är jag särskilt förtjust i SLU som någon kanske har märkt)! Medaljen har en baksida, här finns en hake; arbetsmarknaden haltar betänkligt och hur väl universitetet än utbildar människor tvingas dessa i alltför hög grad söka sig till andra orter (söderut) för att kunna arbeta med det de kostat på sig i form av dryga studielån. Här finns en jättelik utmaning för staden att möta om vi skall få behålla välutbildade människor för en framtid då så mycket står på spel. Umeå är en bra stad att bo i, men för hög som för låg behövs arbete och utkomst för att vi skall ha möjlighet att bo kvar.
Mjuka fakta
Björkarnas Stad är också Hälsovurmarnas Stad. Det kan tyckas konstigt när man ser trafikkaoset i rusningstid eller hur olika köpcentras parkeringar fylls till brädden av bilar tillhörande de konsumerande varelser som kryper fram på helgerna. Ändå häpnar man när man ser hur många som cyklar till och från jobbet i ur och skur, i snöstorm och stark kyla och man behöver bara tillbringa en helg i staden för att lägga märke till alla ”sportdårar” som joggar på cykelbanorna, cyklar iväg med innebandyklubbor uppstickande ur ryggan, eller hasar sig runt något av alla våra skidspår. Här finns en mängd idrottsanläggningar och ett damfotbollslag som i någon mån är beryktat…
Dragningen till skogliga aktiviteter är stark. Intresset för svamp- och bärplockning finns där, här finns gott om jägare och en närhet till billig jakt, men mest märks kanske fiskarna, särskilt vår och höst när älven som rinner rakt genom staden fylls av båtar som trängs på vattnet. De som fiskar är på jakt efter älvens silver; nystigen havsöring. Mitt i staden dras en del tidiga morgnar mängder av riktigt stor öring – hur många städer kan skryta med det? Vad som knappt ens räknas är också riktigt stor harr. Runt Umeå finns för övrigt ett antal mindre skogsälvar och åar där öring- och laxfisket är populärt.
Umeå dras naturligtvis med alla andra problem som större städer brukar ha; ungdomar som utmärker sig med att råna butiker och knarka och ställa till det. All annan brottslighet är förstås väl representerad. Vi har politiker som med jämna mellanrum klantar till det mer än vanligt. Vi har dåliga skolor, men också bra skolor. För den som vill ha något mer än det som erbjuds av de kommunala skolorna åt sina barn, har det vuxit fram alternativ som står sig väl även i ett nationellt perspektiv. Kommunens ekonomi är i alla fall i mindre ansträngda tider än nu förhållandevis stark. Här finns få men starka industrier som Volvo lastvagnar och ÅLÖ och kommunen får som delägare i Norrfors kraftstation stora inkomster därifrån. Svagheten består av en arbetsmarknad som är illa skött. Här finns massor att göra.
Styrkan är att alltfler jaktspaniels flyttar hit – om man nu vill se det ur det inte helt oviktiga perspektivet! På en hemsida för jaktspaniels bör ju även det beaktas – eller hur?