Veckans ord
Arkiv för veckans ord
Efter OS
Av Stefan HanssonI helgen åkte vi på något vi gruvat oss för länge, skotta altantaket. Inte så mycket för arbetet som för att kliva omkring på den plast som ligger på och som är alldeles för spröd att gå på efter många somrar som tärt på den. Dock är väl ett inrasat tak värre så det blev att göra något. Vi använde oss av plywoodskivor och plankor att stå på för att fördela tyngden utöver snön och det funkade ganska bra. Vad vi inte hade räknat med var att minsta hugg med en skyffel i plasten skulle ta hål på den och nu vet vi att vi åker på att byta tak till sommaren. Synd, men samtidigt inser vi ju förstås att om det går hål på det bara av att snudda det med en skyffel, så är det dags att göra något. Dumt med plast kan någon tycka, men dels låg det där när vi för flera år sedan köpte bostaden, dels behövs det om man vill få in ljus, så det får bli plast igen. Alla vintrar ger ju heller inte så mycket snö att taket behöver skottas.
På grund av den dåliga plasten blev ett tunt lager snö kvar, men det var varnat för upp till 3 dm nysnö i helgen och den fanns det nu plats för. Det verkar som om våren befinner sig på andra sidan jorden så vi får nog vänta på att börja nyttja vår fina altan. Ändå vete gudarna om vi inte föredrar snövädret framför det vi hade under veckan när tempen sjönk ned mot 30 minus under flera dygn. När det snöar är det milt och människan blir dum i huvudet av kyla.
Så blev det i elfte timmen en elfte bronsmedalj i 5-milen till di svenske i OS. Medaljskörden är något mindre än den i förra OS, men ändå så bra så. Vi är inga sportdårar i det här huset, men vissa sporter ligger oss varmt om hjärtat; längdskidor, skidskytte – och så förstås curling! Dessa nervbehärskningens giganter som placerar lilla landet lagom på sportkartan ger oss spänning långt över mycket annat. Vi slösar ingen nattsömn på hockey, men curlingen får oss till det. Curlingmedaljen är ju lustigt nog också den som har tagits av idrottare som INTE har stått på skidor för att få den. Visar väl att vi främst är ett skidande folk kantänka.
Varför är OS så viktigt för så många? Det är svårt att ge ett generellt svar, men för oss handlar det om att det är världens bästa reality-TV där riktiga människor utför verklighetens prestationer. Inga fjantiga förnedrings- och underhållningsprogram med deltagare vars främsta mål är att synas i TV. OS-deltagarna kan också fungera som goda föredömen i det att de visar oss vanliga dödliga att man kan lyckas med allt man föresätter sig. En annan viktig sak är att man för ett par veckor får in världen i sitt vardagsrum. Vi får glimtar av landet som håller spelen. TV låter oss också träffa människor från hela världen, alla som intervjuas, alla som hoppar av glädje på prispallen, alla som syns i publiken och som kommer från alla delar av världen – för att inte tala om alla sporter som bara dyker upp till OS och som man knappt vet finns! OS är en TV:s folkfest. Man kunde tycka att den kommer för sällan, men vart fjärde år är förmodligen alldeles lagom för att spelen skall behålla sitt fulla värde.
Suck ja, till och med jag har suttit framför TV:n varje dag i två veckor och nu är det tillbaka till det vanliga utbudet med kockprogram på varje kanal, dansprogram, catwalkprogram, bantarprogram med all världens överviktiga som skall bli bättre människor, dåliga amerikanska komediserier som alla är stöpta i samma slev; låt mig slippa! ”Jävra mög”, som min morfar skulle ha sagt. Jag väntar fortfarande på att någon kanal skall våga avstå att göra likadana program som alla andra kanaler, men det lär väl aldrig hända. För övrigt undrar jag ständigt över var alla nollor som blir TV-personligheter, kommer ifrån. Från under vilka stenar har de krupit fram? Nä, nog är det tur att Gutenberg uppfann tryckkonsten på 1400-talet så vi har något att läsa i brist på bra TV!