Påskledighet (en tillfällig dagbok)
Av Stefan Hansson
Bild: Stefan HanssonSkärtorsdag och äntligen har vädret vänt till något som liknar en början till vår och snösmältning. Det syns allra tydligast på jyckarna som en tid kommer att ändra färg, ja inte Tezla förstås, hon har ju en färg där inte skiten syns så mycket.
Från Skåne hör vi lättade röster som gläder sig åt att vintern äntligen är över. Blommorna kommer och hundträningen tar fart. Det talas valpar och planeras på alla vis; genom vintern har det annars varit ganska tyst och dystert därifrån. Hos oss har inte avsmältningen hunnit börja märkas än. Tills alldeles nyligt har kylan hållit greppet om oss så vi får vänta ett tag innan de första avtinade fläckarna visar sig. Ett par av våra sydsvenska vänner söker sig norrut på påsksemester, söker frivilligt efter snö. Allt är en fråga om prioritering, men om vi hade möjlighet skulle vi söka oss söderut även denna påsk. Trotsa gräsänders vilda flykt i vindrutor och brutalt höga bensinpriser. På skärtorsdagen i fjol väntade vi på dagen efter då vi skulle göra just en sådan resa, en resa som syntes extra klok eftersom vi då vaknade till en värld återigen höljd i nyfallen snö.
Vi har börjat med en ny övning med Tezla; få henne att inse nyttan med solglasögon. Skarp vårsol på snö går hårt åt hennes ögon och det märks att hon mår mycket bättre med glasögonen på, men det gäller att få också henne att förstå det. Hundens normala reaktion är förstås att försöka kränga av sig dem och det är nog tur i oturen att det är just Tezla som har drabbats av det här för vi har gott hopp om att hon är tålig nog att finna sig i det efter ett tag. Ändå är det litet dystert att vår annars kärnfriska, litet till åren komna hund, skall behöva trassla på med detta. Nåja, efter all oro för Nenya och nu Tezlas lilla krämpa skall vi ändå tona ned vår klagan; en god vän har precis fått en dom på sin gamla hund som är helt oåterkallelig. Ännu så länge har våra gamla damer glädje av livet – och därmed vi av dem.
I lördags återupptog vi träningen med Cully efter en lång och inaktiv vinter; ujuj, vad djupt ringrosten satt! Det blir en helrenovering av hennes färdigheter. En annars inte så användbar påskhelg får anslås till det. Vi får se vad vi hittar på i morgon.
Långfredagen blev till en disig, fuktdrypande historia. Att gå ut med hundar blir värre än man riktigt önskar; att gå längs vägarna gör dem obeskrivligt skitiga, att gå längs skogsstigarna blir heller inte bra i den soggiga och djupa snön då de knappt tar sig fram. Nåja, mulet och disigt är bra för Tezla som då klarar sig utan brillor. Värre är hennes problem inte.
Vi hittade inte på så värst mycket mer än att försöka motionera hundar och kommunicera litet med en spanielbekant. Fick veta att skogsprovsförslaget till det nya reglementet sågades jäms med knäna; det var då för väl! Visserligen har jag sagt att nu släpper jag allt angående den organiserade hundverksamheten, men här berördes min jakt på ett som jag tycker förnedrande och ovärdigt vis – amatörmässigt om man så vill – så jag kostar på mig ett litet triumfrop: Ja!
För oss blev påskalammet till fasan. Denna Toppen-fina, skånska produkt smakade alldeles utmärkt – tack så mycket! Alldeles för ofta glöms det bort att poängtera matvärdet i det vilt vi fäller. En väl tillagad middag är väl den logiska slutprodukten av jakten? Nuförtiden har det blivit modernt att kalla vilt för ekologisk mat. Eller finns det någon som har en annan idé? Nähä, jag tänkte väl det.
Påskafton bjöd på sol framåt eftermiddagen. Inte dumt alls, men det behövs bra mycket sol för att det på allvar skall märkas på snön, än så länge har värmen bara den verkan att snön blir kornig. Tidigt på morgonen håller snön för jyckarna att springa på, men framåt dagen trippar de försiktigt på styva ben för att inte åka igenom, men det gör de ändå förstås.
Andra år, som i fjol, har snön smält undan och vi har börjat träsksäsongen så det är litet trist att vara hemma, men vi får göra vad vi kan för att hitta på saker. Tur vi är hundägare för då måste vi ut. Inte för meningsfull träning kanske, men efter en lång och stillasittande vinter behöver de träna upp förslappade kroppar. Särskilt märks det på Nenya som börjar bli litet till åren och har kämpat med sjukdom. Pigg är hon visserligen, men det tar tid för en gammal hund att bygga upp muskler som tvingats till långvarig vila.
Fåglarna runt huset har börjat höras av nu, men ännu så länge får vi vänta på att vakarna börjar fyllas av de första återvändarna och så länge åkrarna ligger under snö får vipor och spovar vänta. Det är inte utan att vi längtar till den tid då kameran åker fram av andra anledningar än att ta halvtaskiga bilder på hundar i snö! För en tid sedan blev vi kontaktade av en engelsk spanielprofil som undrade om vi kunde hjälpa till med råd och tips till goda vänner som vill fotografera norrländskt djurliv och självklart vill vi det. Om vi får det förtroendet så har vi än större anledning att se fram emot vårsäsongen när de kommer till vårt län i mitten av maj. Kul att det finns ett intresse från England att komma hit utan att det gäller spaniels eller jakt! Här uppe finns så mycket att uppleva i den vägen, något vi skall vara stolta över.
Påskdagen och vädret blir bara bättre och bättre och hundarna blir bara skitigare och skitigare. Grus, avgassmuts och lera som kletar fast i pälsen på dem. Våren är en härlig tid när vi har väntat så länge, men när den väl etablerar sig börjar vi otåligt vänta på nästa fas, då snön försvinner och ett par dygn av ösregn spolar rent efter den.
Idag har vi fortsatt att öva Tezla på att bära doggles. Går väl så där. Egentligen tror vi att det handlar om en närmast reflexmässig känsla när hon försöker ”tassa” av sig dem. När vi lyckas avleda henne på olika vis har hon inga problem med dem och förhoppningen är att hon vänjer sig och lär sig att hon kan se och därför ta in mer med ännu ett sinne – synen. Värsta tiden är ju också nu när ljuset blir som allra skarpast i allt det vita. Längre fram kommer det nog att vara värst för henne mitt på dagen.
Läste Camillas blogg idag; de var då på väg fortfarande. Målet är fjällen och syftet är att åka skidor – vi önskar dem en trevlig resa och semester! Det är inte utan att vi känner suget att resa vi också, men då förstås åt rakt motsatt håll. Massiva men snötäckta fjäll väger lätt mot spirande skånska fält!
Nä, idag fick vi nöja oss med nyinvigningen av vårt uterum. Middagar i ”orangeriet” är möjliga för oss från nu och ett halvår framåt; inte alla har det på vårt område. Länge leve ”pensionärskuvösen” och snart skall den fyllas upp med blommor, kryddväxter och tomatplantor! I en annars så hetsig stadsmiljö är det faktiskt väldigt avstressande att hänga där på eftermiddagar och kvällar. Låt vara att det bara blir bättre när allt det vita utanför är utbytt mot sommargrönska i stället.
Annandag påsk och en dag som inte medförde mer aktiviteter än hittills under helgen, en längre sväng med jyckarna förstås och med mycket svärande över alla hästar – eller rättare sagt spillprodukterna efter dem – som våra långöron inte riktigt kan låta bli att stoppa i sig. Smaskens tycker de – superäckligt tycker vi. Särskilt om det kommer upp på köksgolvet…
En del av förmiddagen handlade om att tänka efter (hårt!) och besvara ett mail från England som kom på morgonen. Det var fågelfotograferna som ville ha info om fisket här, vad som gäller den tiden på våren, var, hur, fiskekort och hur mycket. Det är väl inte riktigt vår grej, men vi vet i alla fall att ge adekvat info. Den tiden är det nystigen havsöring som gäller, då alla fiskeentusiaster går man ur huse. Det gäller älven mitt i Umeå, det gäller några skogsälvar och åar. Jag jobbade ett par år på en butik som sålde fiskegrejor och fick då lära mig hur stort det är, för Ume-borna verkar det under en period att vara lika stort som älgjakten på hösten, då förresten nästa havsöringperiod slår till.
Det här är spännande. Nu verkar det äntligen som om besöksnäringen här omkring har fattat att det finns ett intresse för Norrland från andra sidan Nordsjön. En del av oss har länge anat det och kanske kan det på sikt öka antalet arbetstillfällen inom branschen; det saknas knappast människor med rätta kunskaperna att jobba med det. Vi känner då en hel hög med sådana människor. Inte heller skadar det om vi faktiskt får direktflyg från London till Umeå. Den diskussionen är redan igång. Det engelska intresset tycks kretsa runt natur, fiske och jakt; är det något vi har gott om här så är det sådant – heja Norrland!
