A fairly descent summer
Text and photo: Stefan HanssonI had a call from John and Eileen this morning. They were going south after a visit to Norway where they had had a bit of luck photographing a wide array of birds. I cannot remember them all but among those mentioned were sea eagle, skuas, wimbrel, dotterel and other waders. When they called they were close to Rovaniemi. They had had a punctured tyre on the caravan so they had to have it mended in the next town, or at least before they go into Russia. Life as bird photographers can be hard at times!
Late spring has transformed into early summer, a quite nice summer actually, though we have had a few rather cold nights with a touch of frost. Most of the birds seems to be nesting now and there are bog flowers everywhere; cloudberry, labrador tea, bogbean. Dragonflies are cruising over the tufts of sedge; summer is definitely here and the lake has gone strangely quiet. I have re-positioned our hides for a new kind of photography. Soon there will be young ducklings everywhere and we would not like to miss them, would we? No, of course not, and the trick is to be there when it happens, soon enough they will learn to hide away or stay out of range for quality photo shots. Very much like there lazy fathers, like the teal who spends his days grooming on the open water or on the rafts supposedly put there for the female ducks to nest on. Now we just have to wait for them to hatch their young, we have to put our patience to the test!
En ganska skaplig sommar
John och Eileen ringde på morgonen. De var på väg söderut efter ett besök i Norge där de hade haft framgång med att fotografera ett vitt utbud av fåglar. Jag minns inte dem alla, men bland de nämnda var havsörn, labbar, småspov, kärrsnäppa och andra vadare. När de ringde var de i närheten av Rovaniemi. De hade haft en punktering på husvagnen så de måste få det däcket lagat i nästa stad, eller i alla fall innan de åker in i Ryssland. Livet som fågelfotografer kan vara hårt ibland!
Sen vår har förvandlats till försommar, en riktigt fin sommar faktiskt även om vi har haft några ganska kalla nätter med en släng av frost. De flesta fåglarna verkar häcka nu och det är myrblommor överallt; hjortron, skvattram, vattenklöver. Trollsländor kryssar över sävtuvorna; sommaren är definitivt här och tjärnen har blivit märkligt tyst. Jag har flyttat gömslena till en position lämplig för en ny sorts foto. Snart kommer det att vara andungar överallt och vi vill ju inte missa det, eller hur? Nej, naturligtvis inte och tricket är att finnas där när det händer, snart nog kommer de att lära sig att gömma sig eller stanna utom håll för kameraskott. I mycket likt deras lata fäder, likt krickan som spenderar sina dagar med att putsa sig på öppet vatten eller på flottarna iordninggjorda för andhonor att häcka på. Nu är det bara att vänta på att de kläcks, vi måste sätta vårt tålamod på prov!
Tillbaka till ursprunget
Vi har som vanligt varit upptagna med annat än hundar så här på våren, bara så mycket intensivare än vanligt. Vi tittar upp från det vi håller på med och märker att det händer en del på spanielsidan här i landet; kullar ser dagens ljus, nygamla aktörer skaffar spaniel igen, men den vi alldeles särskilt vill uppmärksamma är Örjanbergets kennel, tidigare en springeruppfödning, nu koncentrerad på cocker. Det måste vara, vadå – 20 år? – sedan en kull föddes där! En av våra gamla springrar född ’89 var efter en Örjanbergethane som blev jaktchampion på kort tid. Vi känner uppfödare Elsebeth sedan rätt många år och hennes lilla Ezzie också som är en ljuvlig liten tik. Vi önskar dig lycka till med din uppfödar-comeback!
Så finns det de som skaffar sig två valpar samtidigt i sommar – att lägga till två redan befintliga jyckar. Låter som om någon har för litet att göra, men vi önskar lycka till med det också...
Vi är alltså tillbaka där vi började med den här sidan; snackar om spaniel och jakt. Det finns andra som börjar påminna om denna tid av året på sina bloggar och hemsidor. Det tränas och planeras som aldrig förr. Vi har genom vintern fått dystra besked från både när och fjärran hur träningen mer eller mindre har legat nere och nu skall skadan tas igen. Själva har vi varit lata eller upptagna med annat och det har inte hänt så mycket än. Personligen tror jag att inte bara en lång och kall vinter har dämpat min träningsvilja; krassliga hundar har gjort mig en aning mätt på ”hundaktiviteter”. Allt spring hos veterinären och all ovisshet gör att jag fram till nu har njutit bara av att umgås med våra jyckar med en känsla av lättnad.
Trots allt har vi träffat en del i gänget och fått ta del av deras funderingar och deras planer som bland mycket annat tycks handla om nya valpar och avelsfunderingar. Anki var förresten förbi i Träsket och visade upp Bosse, hunden som kommer från kennel Thoras, och så fick vi förstås också träffa käre Malte, ripsprängaren från kennel X-paws! Några långtgående träningsplaner har dock inte gjorts upp.
Det är bara dryga två månader tills jakten börjar. För bara 15 år sedan skulle jag ha varit fullt upptagen med att se fram emot den, sommaren tycktes mig mest som besvärande, en nödvändig föryngringsperiod på väg mot det verkliga målet. Så ser jag det inte längre. Det har blivit så att sommaren går alldeles för fort som det är och tids nog kommer hösten, tätt följd av den gräsliga vintern. Låt oss ta en sak i taget. Fiskesäsongen har ju inte ens börjat för böfvelen!
Inte heller är längre antalet fällda vilt det centrala, eller ens hundintresset; de är båda delar av en helhet där umgänget med likasinnade är det viktigaste. Efter snart tio år i ”gästjägarsvängen” har vi inte tröttnat på det. Alltid är det några som dräller in lagom till den 25:e och det är dem vi väntar på med störst spänning. Jägare med rätt att njuta.
