Lång sommar
Text och foto: Stefan HanssonNästan hela sommaren återstår ännu. Den började med tung värme redan i mitten av maj och vi hade gäster i flera veckor, så det känns litet konstigt att vi inte ens har passerat midsommar än. Spåren av den värsta vintern på länge syns nu; i rabatterna i Träsket är blommorna senare än annars och de verkar ha väldigt få knoppar, min finaste ek har tagit stryk. Som att det inte räckte har den fått en rejäl smäll av de kalla järnnätter som hör nattfrostens tidiga juni till. Nu skall vi förstås hålla i minnet att Träsket är ett kallhål på jorden. Det visar t o m historiskt nedtecknat material.
Nåja, naturen rår vi inte på, inte helgens ösregn, men heller inte den rätt så kännbara jordbävning som drabbade Umeå under veckan. Själv kände jag inte av den i Träsket, men Annelie sade att det hade gungat märkbart i huset och det hade mullrat lika märkbart. Jordbävningar längs Västerbottenkusten är i och för sig inte ovanliga, men den här hade visst hållit 4 på Richterskalan.
Fågelungar
Under veckan provade jag litet fiske, men det var som så ofta annars lönlöst. Litet för tidigt är det nog, men hoppet är det sista som lämnar en fiskesugen fritidshusägare. I stället fortsatte jag att ”jaga” fågel. I Vargtjärn kryllar det nu av andungar och det är rätt spännande att sitta där en stund och spana, men på vägen dit stötte jag på en orrhöna med kycklingar så nyligen kläckta att de inte flög ännu – som de gör redan två veckor gamla. I stället sprang de undan med mamma och gissa om de kan springa! Rena road runners, biip, biip – borta!! I och med att de hunnit in i det höga blåbärsriset var de som bortblåsta, tryckte antagligen där, men det är väl det kamoflagefärger är till för tänker jag. Fyra bilder hann jag ta. På den första i raden finns flera kycklingar – hur många kan du se?
Vargtjärn
Den har inte alltid varit en tjärn. Från nybyggartiden och framåt dikades många grunda tjärnar ut för att öka på slåtterytan för de olika hemmanen i byarna som påbörjades redan under 1500 och 1600-talen. Det måste ha varit en särskilt hård människotyp som gav sig upp i skogarna för att bryta mark för mager korn- och rovodling (så vitt jag förstår kom potatisen till Lubboträsket runt 1800) och det kompletterades med fågeljakt och fiske, samt slåtter där även den magra starren på myrarna slogs. Det är svårt att förstå att även braxen och mört fångades i stor mängd för att saltas ned inför vintern. Svårt också att förstå detta slit med mager starr för att bara med knapp nöd hålla liv i några kor, getter och får under vintern. Vargtjärn var en av dessa utdikade tjärnar, men jag tror det gjordes så sent som under 1900-talets början, bara för att under 1980-talet återställas till en tjärn för fågellivet. Den är också fridlyst för jakt.
Min stund vid tjärnen blev händelserik. Det verkade som om de olika gräsandkullarna var kläckta för rätt länge sedan för ungarna var rätt stora. Krickungarna var betydligt mindre medan knipans ungar var större, men färre, bara fem stycken. Ändå är kniporna roliga att studera där de dyker och plaskar ljudligt – man kan höra dem på långt håll där de plaskar fram längs starrkanten. En unge visade upp sig så nära att jag tydligt kunde se hur den hade fångat en rätt så äcklig trollsländelarv som den njutningsfullt svalde ned – burr! Man förstår varför knipor är oätbara när man ser sådant...
Ett boktips för regniga sommardagar
Som någon kanske minns skrev jag en text om Lubboträskets historia för något år sedan, bl a om ett ”crime of passion” i allmogemiljö (Veckans ord 090727). Nu har någon annan också skrivit om mordet, en hel roman faktiskt. Hon är måhända en mer berömd skribent än jag, Anita Salomonsson heter hon och hennes roman heter ”Lika som kärlek, eller sammanliggningen i Lubboträsk”. Romanen bygger på verkliga händelser, som det brukar heta, och enligt Lubboträsk bys’ egen bok ”Lubboträsk med omnejd 1539-2008” har författaren grundligt forskat i ämnet i gamla dokument från rättegången och det som sedan följde. Jag är benägen att tro att det mellan romanens rader ryms en hel del forskningsförankrad historia. Dock är jag påverkad av det faktum att jag känner byn och dess historia genom att ha hört berättelserna från folket i byn, genom att ha läst byns bok och jag ser att alla namn är autentiska, både på människor och på platser. Alla som från när och fjärran har kommit till oss för att jaga genom åren, skulle känna igen byars namn, men jag vill också påpeka att de tillsammans med oss också har genomströvat de marker som det här talas om. Själv känner jag den detaljerade geografin utan och innan.
Bonden Nils Nilsson hittas 1804 drunknad och svårt sargad i Lilla Örträsket. Händerna är sönderslagna, ett öga saknas och ena kroppssidan är ordentligt manglad. Huvudmisstänkt är hustrun Margaretha Johansdotters’ älskare Pher Eriksson från Stafträsk. Nils skulle alltså ha hängt i händerna på båtens reling när Pehr krossade dem med en åra för att sedan lämna Nils att drunkna, detta enligt en på förhand uppgjord plan mellan Pehr och Margaretha. Det skall inte ha funnits någon verklig bevisning, men de dömdes båda till 20 års fängelse; Margaretha till spinnhuset på Långholmen och Pehr till straffarbete på Sveaborgs fästning. Pehr försvann sedan ur längderna när ryssarna intog fästningen och ingen vet något om honom efter 1809, men Margaretha återvände till Lubboträsk efter avtjänat straff. Promenerade faktiskt hela vägen hem från Stockholm. Segt virke är det i Lubboträskara’!
Boken är skriven ur ett kvinnligt – Margarethas – perspektiv. Jag antar att här finns rötter till etablerad svensk, feministisk författartradition. Det är inte bara det gruvliga mordet som belyses utan också M:s djupa omoral, hennes flit och hårda arbete på gården som väcker ont blod, hon är s a s ”förmer än andra”. Det känns som om författaren ägnar mycket kraft åt tidens och ortens dubbelmoral, avundsjuka och skadeglädje i en isolerad bygd där många visserligen kan läsa litet, men inte skriva och böckerna man känner till är Bibeln och Katekesen. Det är husförhörens tid då kyrkan upprätthåller maktens krav på lydnad hos folket. I omvärlden råder Romantiken då så många av världens viktigaste verk skrivs och Napoleon skall krönas i det fjärran Frankrike. Bara fem år senare utkämpas Sveriges sista krig ute vid kusten, några få mil från Lubboträsk. Sverige förlorar Finland till Ryssland.
Bara några år innan hade Sveriges dåvarande kung, Gustav III, mördats på operan. Ett litet mord i glesbygdens Lubboträsk kan tyckas futtigt, men det är också historia. För mig som har anknytning till bygden är den rent av spännande att läsa. Författarens sätt att skriva är korthugget, kärvt – speglar livet i bygden – och det är en läsvärd och välskriven roman. Prova läs den själva om ni så vill.
