Veckans ord
Arkiv för veckans ord
Mellandagar och mer kul att se fram emot!
Av Stefan HanssonJulen är avverkad och nästa anhalt är nyårshelgen, nya givar, nya möjligheter. På något vis är det lätt att känna en nästan barnslig förväntan inför det nya året och faktum är att längre dagar gör att livet börjar kännas en smula lättare. Vi har haft en jättefin jul, om än litet kall. Ändå har vi sluppit undan snökaoset som andra har ”begåvats” med. Min bästa kompis, som jag ringde och önskade god jul, hade haft ett litet annorlunda problem; veden höll på att ta slut på grund av att där han bor har det varit mycket kallare än här. Nåja, bra karl reder sig själv; i kanten av tomten stod några torrgranar som höggs ned för att finnas till hands att huggas upp eftersom. Det var bara att taga snöskor och pannlampa på och hugga upp litet ved varannan dag, efter jobbet. En gran räckte visst för två dagar. Det känns uppfriskande att det finns de som inte låter sig nedslås av en eller annan liten svårighet!
Förra veckan hade jag ett intressant besök. Efter nyår råder nya förvaringsregler för vapen; man skall ha ett vapenskåp som håller standarden ”SS 3492” eller ett som håller likvärdig standard. Det visade sig att mitt dryga 20 år gamla skåp klarade gränsen med glans, den certifierade låssmed som kollade upp det skrev ut ett intyg för några hundralappar och jag klarade mig från att lägga ut flera tusenlappar! Det är illa nog att behöva följa regler uppsatta bara för reglernas egen skull – men att dessutom behöva betala för det är magstarkt! Antagligen är det så att det är lätt att utöva makt över timida och laglydiga medborgare medan man står maktlös inför kriminaliteten – men på det här sättet visar man ändå att man minsann ”tar ansvar”. Det är ju politikers favorituttryck numera, ”ta ansvar”, men orden framstår som alltmer innehållslösa för varje gång de används.
Julen erbjuder tillfällen att träffa och umgås med släkt och vänner. Vännerna hade vi redan ”avverkat” och på annandagen var det dags för släkten. Det var några år sedan vi träffades så här, men det var bara så skönt! Värdar var mor och far och vi samlades över god mat och glatt och raljant samtalande. Jag har två systerdöttrar, Anna och Lina, och vi träffade för första gången Linas pojkvän Fredde, en kul kille, rapp i truten som få och han erbjöd mig och flickornas far, Anders, en match i munhuggande. Den killen passar väl in får jag säga! Hör ni, tack för en fin kväll när äntligen alla kunde – det kändes precis som förr!
Nästa gång vi hörs är det 2011. Tänk vad tiden går. Hur det kommer att bli återstår att se och vi får ha litet tålamod och se tiden an, men till dess önskar vi er alla Gott Nytt År, var ni än är!