Några experter på det här med spaniel är vi inte, men inte heller några nybörjare. 1987 kom vår första spaniel till oss och det har varit några sedan dess; ett par är ännu, det vill säga – hos oss. Vår springer, Nenya och cockern Tezla.
Vi är jägare och som sådana helt sålda på våra spaniels som passar oss och våra norrländska traditioner alldeles utmärkt. Med rötter i trampjakten – indianjakt, som är ett gammalt sätt att uttrycka det på – passar spanieln bra för att så att säga bredda sökarean där vi går fram. Det känns verkligen som om det engelska uttrycket för det passar väldigt väl; ”rough shooting”, en inte så tjusig jakt, men väl ändamålsenlig och effektiv. I våra myrar och buskmarker kommer hundarna till sin rätt precis som i alla mer kända terrängtyper i andra delar av världen; en spaniel kan placeras var som helst och göra ett gott arbete anser vi.
Förstlingen
Det var Narya, en blandning mellan ”vanlig” spaniel och den working- typ vi numera håller oss till. Vi anser nog än idag att hon var den bästa hund vi någonsin har haft; arbetsvillig, säker – kanske ibland litet självsvåldig, men ändå mycket pålitlig. Hennes apporterings- och eftersöksegenskaper talar vi ännu om och den envishet som hon besatt – som ibland kunde driva oss till gränsen av vår uthållighet – var nyckeln till det. Litet fördomsfullt kanske man kan säga att den riktigt besvärliga hunden, till sist är den som utvecklas till något alldeles särskilt, och sådan var hon vår Narya. Enligt dagens precisionstänkande inom jaktprovskretsar skulle hon ha ratats som den odåga hon var, men oj vad duktig hon var som jakthund! Hon har nu varit borta sedan många år, men vi saknar henne än. Hunden som bevisade spanielns värde som jakthund.
Den andra
Var Tracy och brorsdotter till Narya; på många vis en litet sämre hund, men på många andra åter, en mycket bättre hund. Med jaktspanielblodet än mer utspätt, kanske man kunde ha befarat att hon skulle ha blivit den hund som vi skulle ha beklagat anskaffandet av – men inte då! Hon var en riktig mardröm för skogsfågelstammarna på våra marker när hon var som allra bäst, stenhård i stötarna, fruktansvärt effektiv, men en sämre apportör än Narya. Man kan säga att en blandning av de två skulle ha gjort en mer eller mindre fulländad jakthund.
Det var då
Visst hade vi tur med våra första spaniels – ibland undrar vi om det är så det är med människors förkärlek för sina raser; att man lyckas få en eller ett par som är riktigt bra och så är man fast. Vår tredje och – som det skulle visa sig – den sista som inte var av rent jaktspanielblod, var inte bra. Det är inte mycket att orda om, men tänk om vi hade fått henne först, hade vi då varit de spanielfantaster vi har blivit?
Idag
Är vi en liten familj på tre personer, Stefan, Annelie och Francisco och våra två hundar. Det mesta i våra liv kretsar runt friluftsliv av alla kategorier, faktiskt inte bara hundar och jakt även om det är det centrala. En mycket stor del av vår tid går till hundarna och träning, jakt förstås, men även till fiske, naturstudier och fotografering och skrivande. Det blir inte så mycket tid över då och den går nästan oavkortat till skötsel av stugan och gården där. Bara under höst och vår kan det ibland bli tid över till sådant som normala människor gör – som att resa eller träffa andra människor, även om det nästan alltid är likasinnade.
Jaktspaniels är alltså vad vi håller som det bästa en småviltjägare kan hålla sig med. För oss är den sammanlagda skörden av vilt, fisk, svamp, bär och egenodlad potatis något vi som norrlänningar tar som givna beståndsdelar i hushållets mathållning. Det ligger alltså mycket av tradition i vårt friluftande och vi skulle verkligen inte klara oss utan det. Det är helt enkelt en livsstil där begrepp som sport och prestation är okända; det här är något en människa med båda fötterna kvar i naturen håller på med. Den moderna tidens krav gör att vi bor och arbetar i staden, men hjärtat drar oss till landet varje ledig stund. Rekreationen som det naturliga livet ger, gör oss väl rustade att möta samtidens krav.
Vi ger er vår syn på hur livet skall föras; välkomna till vår hemsida som ofta handlar om spaniels, men inte bara om det. Här kan litet av varje dyka upp – det som har med djur och natur att göra, eller kanske dagsaktuella ämnen, eller bara små funderingar.
Mycket nöje
Stefan, Annelie och Francisco Umeå mars 2006
