Jakten genom hösten 2003
Eftersom Nenya inte klarade av att löpa och jaga samtidigt, blev följden att Tilda fick mer tid i skogen. När hösten övergick i senhöst övergick jakten i ett nytt skede. Morkullorna var kvar och i den marktypen finns också järparna och Tilda visade sig fungera mycket bra i den blandjaktformen. Ändå når vi varje år en punkt när jakten helt koncentreras på järpjakt med lockpipa, en jakt som goda år kan ge mängder av dessa de smakligaste av vilt. Lockjakten markerar slutet på spanielsäsongen, men också själva höstjakten som mer och mer övergår i vinterjakt, men det är en annan historia.
Vi har fått nya jaktkompisar i höst, Johan och Cecilia, samt Tilda som är vår gästartist i höst. Johan och Cecilia har en egen liten hund, Whimsy, som är för ung för att jaga i höst, men det hindrar ju inte att hon får vara med där det luktar fågel, d v s uppe i vårt torp.
Bilderna ovan är från en av våra mer givande helger, den helg då Tilda för första gången fick visa vad hon går för på vår mark. Vi har känt hunden i flera år, men aldrig jagat med henne, vilket vi sannerligen har tagit igen denna höst. Tilda är inte jaktchampion för intet, hon har verkligen gjort bra ifrån sig och vi är jättenöjda med att ha fått låna denna lilla outtröttliga och mycket lydiga cocker. Vår erfarenhet av cocker, dels vår egen Tezla och nu också Tilda är att de inte står springrarna efter i uthållighet och jaktvilja. Ingenting tyder på att de mattas märkbart i skogsmark ett sådant här år när fågeltillgången inte är den bästa.
Den tredje jagande hunden i sällskapet är förstås Nenya. Hon har inlett säsongen väldigt starkt även om den löpning hon så olämpligt började häromdagen, har gjort henne lite för orolig i skogen, därför får hon stå på sidan nu i ett par veckor.
Under första jaktveckan upptäckte vi morkullan som jaktvilt för spaniel. Redan då märkte vi att bäst på det var lilla Tezla. Naturligtvis går det utmärkt att jaga denna läckra lilla fågel även med springer eftersom de mycket snabbt lär sig ett särskilt sök som påminner mycket om cockerns, men cockern är ändå strået vassare, det har bekräftats ännu en gång av Tilda. Det är kanske inte så konstigt eftersom rasen en gång i tiden specialiserades för detta vilt och har till och med fått sitt namn efter den. Det roliga är att den här jakten går precis lika bra nu längre utåt hösten och vi vet av erfarenhet att det är gott om morkullor ända in i november, eller åtminstone till snön blir för djup. Det är ingen överdrift att påstå att cockern här har hittat sin speciella norrländska nisch. Något att tänka på för blivande norrländska spanielentusiaster.
Denna sida är skapad av Annelie och Stefan Hansson, Umeå
Uppdaterad 2006-04-12
