Får vi lov att presentera årets version av Norrlandsjakt På Skånskt Vis! Fast den skulle kanske lika gärna kunna kallas Släktträffen eftersom alla närvarande springrar är av samma blod, utom lilla Tezla, vår cocker som är katten bland hermelinerna. Hon stod dock inte springrarna efter i jaktbarhet, alla hundarna hade fågelkontakter, de stötte och apporterade, men Tezla visade upp en särskild liten talang som vi återkommer till längre ner på sidan.
På vänstra bilden syns människorna bakom hundarna, Cajsa,
vår son Francisco, Sylvia, Lena och Annelie. Stefan syns inte eftersom han tog
bilden. Senare tillkom våra nya goda och enormt hund- och jaktintresserade
vänner Johan och Cecilia. De har en valp från Lenas kull som föddes i våras
och nu passade de på att vara med och se mer av jaktspaniels och jakt, vi
hoppas och tror att vi kommer att dem som våra gäster många gånger under
hösten.
Naturahushållning är en viktig del vid dessa besök. Till höger syns
Francisco, Lena och Annelie efter plockning av Karl-Johan som har gått till i
otroliga mängder i höst, man har formligen snubblat över dem. Naturligtvis
stod både fågel och fisk på menyn.
Angående jakten så varierade framgången verkligen. Bytesmässigt hade det kunnat blivit fullt godkänt om det hade funnits några ripor som vanligen utgör minst hälften av mängden vilt så här tidigt på hösten. Lyckligtvis fanns andra fåglar att jaga, en och annan and men framför allt gott om orre som vi sköt en del av, stora och väl utvuxna ungfåglar men därför också ganska skygga och svåra att komma åt.
I år lärde vi oss något nytt, hur enastående effektiv
morkulljakt kan vara med spaniels. Gott om morkullor har vi egentligen alltid
haft, men av någon anledning har vi aldrig lagt ner någon särskild möda på
dem, men den skadan tog vi igen nu. Alla springrarna stötte morkullor och det
sköts också för dem, men eftersom dessa hundar har ett sök med stora
svepande slag så blev det lätt att de gick förbi dessa extremt hårt
tryckande fåglar, hundarna måste bokstavligen peta upp dem ur vegetationen.
Lösningen blev att "skola om" dem till cockrar med ett lite mer
rotande sök. För oss som kanske inte är så erfarna på spaniel var det
närmast förunderligt att se hur snabbt springrarna lärde sig detta, vilken
fin ras detta ändå är! Lena som kan betydligt mer om spaniel var alls inte
så förvånad, hon menade att hundarna arbetade som den erfarna springern gör
på kanin.
Tezla behövde minsann inte lära om, det här var verkligen hennes jakt.
Hon förtjänar verkligen sin plats i det här gänget och hennes framtid som
jakthund på den art som givit hennes ras dess namn, ser ljus ut, med mer
erfarenhet kommer hon att bli lysande på detta. Vi skulle vilja uppmana alla
cockerägare att prova själva, det är jättespännande och morkullor finns
överallt i landet och det finns också massor av dem, det är antagligen ett av
våra vanligast förekommande jaktvilt.
Ett särskilt omnämnande vill vi ge Sylvia, den verkliga entusiasten! Ingen var lika tidigt uppe som hon och hon var fullkomligt outtröttlig, till och med jaktvärden Stefan fick jobba hårt för att vi skulle hinna så mycket som möjligt. Det är verkligen roligt, och hedrande, att få ta emot jaktgäster som brinner för detta lika mycket som vi själva. Som framgår av vår hemsida så står ju jakten i absoluta centrum av vår tillvaro.