Kalender och bok
Text och bild: Stefan HanssonSå har de då ramlat in i brevlådan, både kalender och den första av de böcker vi beslutat ta fram och det blev hur bra som helst. Då menar jag inte att vara kaxig och självgod om bilderna, utan om kvaliteten på den färdiga produkten. Det verkar som om det har mindre betydelse vem man ger uppdraget, det viktiga är vem som just då har ett bra erbjudande. De här råkade vara billigast den här gången, alla levererar samma format och det går lika fort att få dem. Här fungerar nog konkurrensen bra, det finns många aktörer på den här marknaden och det tackar vi konsumenter för.
Nu håller vi som bäst på att ta fram material för nästa bok som kommer att koncentrera sig på naturen i Lubbo, Naturens Centrum och Kulturens Vagga, ni vet. Här blir det litet knepigare förstås; det är bilder från många år, många motiv, många djur och fåglar, många som är lika bra och valet av just de bästa av många bra, blir säkert inte lätt. Det rör sig om tusentals bilder och vi skall välja ut ungefär 80-100 som är som allra bäst, en mastodontuppgift vill jag bara säga, men det blir ju så fint! Vi bor på ett område där de lyckade människorna i Umeå aldrig skulle gå med på att bo, det här anses vara ett ghetto, litet av Malmös Rosengård, vilket är långt, långt ifrån sant. Tvärtom är det ett bra område att bo på, men då får man klara sig utan de allra ”finaste” människorna som grannar förstås. Vi är lyckligt lottade att i stället ha goda grannar och vi har ett djurliv och en natur – bara bakom knuten – som saknas i de finare kvarteren. Därför heter boken som kom i lådan i dag: Ersbodas Natur.
Den senaste tiden har vi också jobbat hårt för att säkerhetskopiera alla bilder. Den stora, fasta datorn, är snart klar, återstår laptopen. Vår stora, den jag skriver på nu, är gammal, närmast antik och de flesta konsumtionsmedvetna och prylmedvetna användarna skulle ha bytt den för flera år sedan. Inte vi inte; det där är just ett av de miljöproblem som alla talar om, men som få vill göra något åt själva, att kasta ut det som fungerar alldeles utmärkt innan det går sönder, bara för nöjet att ha något nytt, eller ”för att hänga med sin tid”. Nu när vi dessutom tömmer burken på alla bilder (som ju nu finns sparade på externa hårddiskar), blir den lika snabb igen. Den får går så länge den orkar har vi bestämt. Världen och tekniken får väl utvecklas i sin takt, vi knallar på i vår egen.
Annars är det mesta som vanligt här i Norden. Rysskylan har slagit klorna i Umeå, något annat var väl inte att vänta antar jag, vintern kommer alltid till sist. Inte så att det är jättekallt, men sakta har nu tempen krupit ned mot tvåsiffrigt och den verkar planera att stanna där ett tag. Nåja, enligt erfarenhet så går vi nu in i den sista riktiga vintermånaden så det är väl inte så långt kvar att vänta på våren. Redan i mitten av mars kan det om Gud vill och grejan’ håll’, bli betydligt varmare och mänskligare – vi hörs.
